Publicerad 2024-02-15 18:51:00 i Allmänt, Tvåändsstickning, dalarna, delsbo, handarbete, hantverk, hälsingetröja, hälsingland, knitting, kvinnohistoria, malung, skåne, spedetröja, stickning, utveckling,
Så himla stolt över mig själv över att ha genomfört hela Stickklassikern 2023.
Vilken resa det har varit. Känns som igår när vi alla möttes på Skansen för vår Uppstart. Jag var verkligen laddad för utmaningen.
Vi fick ett fint paket med röda snören om. Som julafton. Vi öppnade paketet förväntansfullt.
Sedan första genomgång, lunch, stickövning, besök på Skansens Dräktkammare och avslutning med otroligt fin middag på Solliden. 5++ på det köket. Upprymda, förväntansfulla och lite spända inför uppgiften åkte vi hem.
Och nu har det gått nästan ett år!
Så många tankar och funderingar, reserch, planering och hur många maskor som helst stickade
Lite skavsår och valkar och en och annan "stickskada". Långfingret har fortfarande ett litet märke och ringfingret en valk. Det var det värt!
De olika årstiderna har haft sina egna projekt. Först våren med Spedetröjan. Sommaren med Tvåändsstickning, Höst till vinter Hälsingetröjan och vantar från Norrbotten.
Jag följde upplägget med Workshops och föreläsningar och började inte på nytt innan det förra delmomentet var klart. Jag ville uppleva de fantastiska föreläsningarna innan jag började något nytt.
Det fungerade bäst för mig. Varje delmoment hade ju sina olika inriktningar.
Spedetröjan stickor nr 1,5 tätt tätt stickat. 44 m på 10 cm., Rauma Lammull. Jag tyckte det var jättekul att bara ha en stickning som låg där och väntade på morgonen. Jag stickade bäst då. Sen var det ju mycket planering och uträkningar. Fast de liksom flöt in i arbetet. Man mätte provade och fixade under tiden. Det var lite sorgligt när den var färdigstickad lagom till midsommar. Workshop i dekoration skulle ju vara efter sommaren. Så då fick Spedetröjan ligga till sig. Under tiden letade jag sidentyg och knappar.
Och som final hittade jag lite pärlor hemma i gömmorna och då blev det pärlor också.
Den fina folkdräktsinspirerade skjortan som jag fått av mamma en gång för länge sedan passade så bra att ha under Spedetröjan. Och kronan på verket vår släktbrosch från ca 1850 från S:t Petersburg med massa diamanter!
Sen kom sommaren med odling, sol och bad.
Då tog jag tag i Tvåändsstickningen. Halvvantar från Malung. Stickorn nr 1,75 och Wåhlstedts tunna Z tvinnade garn. Kanske inte bästa tidpunkten men man hade ju lite i bakhuvudet att fler moment skulle komma. Ojoj vad jag höll på. Vet inte vad jag ska skylla på. Jag var helt ofokuserad och okoncentrerad. Jag räknade och stickade, repade upp, började om och höll på. Här gällde det ju att följa ett givet mönster. Spedetröjan fick man ju konstruera själv med allt vad det innebar. Kanske jag måste rannsaka mig själv. Det heter ju att man ska läsa igenom HELA mönstret innan man börjar OCH sticka provlapp. Här var det nog lite si och så med det. Vilda chansningar skulle man kunna säga. Och detta var en bra lärdom. Läs hela mönstret och --- försök förstå också.
De blev klara och jättefina och jag är så nöjd över dessa.
I augusti blev det Workshop med Spedetröjan.
I hela Stickklassikern är det ju också en del sömnad. Nu blev det finsömnad i sidentyg. Lilla Ester svärmor som blen 100 år hjälpte till från himlen och såg till att stygnen blev jämna och fina. Tänker på henne och hennes trampmaskin och alla sömmar hon sydde för hand. Även min mormor har dykt upp i tankarna under projektet. Hon försåg oss med sockor och sydde klänningar till mig och mina kusiner. Jag har kvar sybehör från henne som kom väl till pass. Mer om det senare i min berättelse.
Hälsingetröja
Här börjar väl egentligen den riktigt stora utmaningen. Jag startade med ett besök i Skansens dräktkammare. De var så snälla och tog emot mig. Jag hade sett en Delsbotröja på Uppstartsdagen som jag ville inspireras av. En hel dag var jag på Dräktkammaren och botaniserade bland Delsbotröjorna. Ritade av mönster och tog mått. Och åkte Djurgårdsfärja fram och tillbaka. Alltid lika kul att åka båt tycker jag.
Nu hade jag lärt mig läxan! Provlapp på provlapp. Först alla garner som fanns som alternativ. Sen det garn jag valde i mönster och i rundstickning. Nu var jag väl ordentligt förberedd!
Jag valde Rauma Prydvevgarn som jag tyckte jag fick det bästa resultatet av. Stickorn nr 2,25.
Och nu till utmaningen.
Tröjan skulle kaststickas för att få den riktigt tät. Och inte kasta som tvåändsstickning utan som man gör på Shetland och i många länder. Garnet i höger hand, kasta om stickan lyft av maskan. Nu skulle det ju vara två färger för det mesta så då blev det att sno färgerna, varannan gång åt ett håll varannan åt andra hållet. Det är därför jag kände att jag ville hålla isär de olika momenten eftersom det skiljde så i teknik.
Man också lägga pussel med bårder och hjärtmönster. Mycket räknande och tänkande. Jag gick över från rutat papper till Exel på datorn. Hurra för den kunskapen. Klippa och klistra blev ju så mycket enklare med datorn.
Här snubblade jag också till lite. Jag trodde jag skulle börja med ärmarna som jag gjorde på Spedetröjan. Det visade sig inte vara så bra. Först ville jag ju se hur Hjärtmönstret blev i bredd och höjd. Så det blev bålen först sedan ärmarna och då var jag överoptimistisk och trodde jag var klar med räknande efter första hjärtbården.
Men, men det blev att räkna igen. Fram med dator och Exel.
Ibland är det lite lustigt hur hjärnan vill ta den lättaste vägen. Det går nog bra tänker hjärnan och sen får något slags förnuft rycka in och hejda galenskapen och lättjan. Tröjan blev klar och skulle fodras med linnetyg.
Nya lärdomar igen. Sy med oblekt linnetråd som skulle vaxas med bivax innan. Stygnen skulle även här vara osynliga, oblekt tråd rött linnetyg. Jättekul var det att sy detta. Och så luktade det så gott av bivaxet. Och så till mormors sybehör. Hyskor och hakar från "anno dazumal" kom till användning. Jag fick sy om och om och om igen (som i ABBA låten). Det gällde ju att passformen skulle hålla och inga glipor synas. Den satt som en keps, som maken skulle sagt!
Vi har också fått lära oss var midjan sitter. Så det var tur att jag hade bra byxor som jag skulle kalla höga i midjan. Men de sitter alltså precis i midjan de med.
Det står 2023 på Delsbotröjan men den blev klar första veckan på 2024. Tycker ändå att jag höll tiden bra!
Nu blev det januari 2024 och nästa moment var vantar.
Norrbotten
Inleddes med ett inspirerande föredrag av Erika Nordvall Falck
Två par vantar ingick i Stickklassikern.
Ett par marknadsvantar och ett par arbetsvantar.
Jag valde
Vantar från Jukkasjärvi Kyrka. Ett par vantar som Teres Torgrim ritade av 1947. När de byggde om kyrkan hittade man gravar och dessa vantar. De har strukturmönster och är tätt stickade för att vara varma. Garnet heter Alice,3trådigt från Filtmakeriet och stickorna jag använde var 2,25.
Och så till finalen!
Marknadsvantar från Jokkmokk.
Gerdas blommor.
Ursprungligen var de oranga som bottenfärg. Under Erikas föredrag önskade hon att vi skulle utmana och leka med färger. Hon sa att det egentligen inte fanns några regler, men att man kunde se vilket område vantarna var ifrån ändå.
Garnet heter Áhkko och kommer från Stoorstålka. Stickorn nr 1,75 mudd och 2,0 handen.
Jag kände att jag ville uppmärksamma den samiska traditionen och valde färger efter den Samiska flaggan. Rött och blått delat. Så mina vantar som blev klara på den samiska Nationaldagen 6 februari är en homage till Norrbotten och dess tradition i stickning.
Man kunde ha tofs om man ville. Jag tog genast till mig det och tänkte på mina barn som
på 80 talet absolut ville ha STORA tofsar på mössorna. Så det blev stora fina tofsar på vantarna. Nu är det bara att åka till Jokkmokks Marknad och vara fin i färgglada vantar med stora tofsar.
Och nu är det slut på det roliga. Med stolthet och lite vemod är min Stickklassiker avslutad.
Ett otroligt lärorikt år både i stickning, sömnad, mönsterkonstruktion, tålamod, teknik och kämpaglöd. Jag visste ju att jag är en envis person och en person som aldrig ger sig.
Och det har jag nu fått ännu ett bevis på.
Det är så fantastiskt med alla nya vänner jag fått under resan. Alla skratt och hejarop som skallat över hela Sverige, en bit in i Norge och i Schweiz.
Stort tack till Karin Kahnlund och Evelin Skeppström som hållit ihop oss alla under resan och bistått med kunskap och råd.
Önskar lycka till till nästa gäng i En Svensk Stickklassiker 2024
Foton @chefjungstedt
Jag stickar vidare på nya projekt men just nu lite oklart vad.
Kram till alla
Gunilla
Kommentarer (1)
Delsbo,
Hälsingland,
Kaststickning,
dalarna,
folkdräkt,
knitting,
malung,
skåne,
spedetröja,
stickning,
tvåändstickning,
Publicerad 2023-12-31 15:04:40 i Allmänt, delsbo, handarbete, hantverk, historia, hälsingetröja, hälsingland, knitting, stickning,
Okej
Här kommer en berättelse om mig som optimist.
Hej och hå helt enkelt.
Jag var på en trevlig resa till Skåne för att hälsa på en stickkompis och vara med på en Stickhelg i Farhult.
Väldigt trevligt ordnat av Bra Flyt och med Karin Kahnlund, Uppstickaren som ciceron.
Jag hade med mig min Delsbotröja och tänkte sticka lite på ärmarna.
Full av tillförsikt talade jag glatt om att jag behövde inte göra något mer åt mönstret.
Det var bara att sticka på......
På den tröja jag hade som förlaga var nämligen ärmarna raka och hjärtmönstret lika stort och uprepades 3 ggr. Busenkelt! ;-)
Nåja, insikten kom. Jo, du behöver räkna om och förstora hjärtraderna.
OptimistGunilla fick bita i sura äpplet.
Eller faktiskt vid närmare eftertanke blev jag lite glad. Det var ju det som är utmaningen att skapa en personlig tröja som följer traditionen. I mitt fall från Delsbo. Hela tröjan formas efter personen och mönstren på ärmarna räknas om när det behövs.
Så , jag räknade om till hjärtrad nummer två. Ritade in i mitt Exelark och satte i stickorna igen.
Och eftersom jag ökat varje hjärta blev det 12 nya maskor.
För att hålla reda på ökningarna fick jag ta fram mina fina små markeringssäkerhetsnålar.
Jag hade ju köpt såna inför projektstarten och nu kom de till användning. Jag la också ökningarna mellan hjärtana så de skulle smälta in i mönstret.
Och sen var det bara att rita upp nästa hjärtrad med sina ökningar.
Mera säkerhetsnålar fram. Tur att det var många i burken.
Nu är jag framme vid slutet på hjärtrad 3 och då är det bara slutet på ärmarna kvar.
Det ska ju vara en röd bård och så ska allt passas ihop med livet och ärmhålet.
En kil ska också stickas.
Så nu blir det att mäta och räkna igen.
Att skapa en tröja så här är ju ett flytande projekt. Det växer fram. I alla fall första gången man gör det.
Och egentligen är det vägen dit som är det roliga. Tycker jag.
Nu är det nyårsafton och jag pausar lite och tar tag i räknande på nya året.
Livet blev i alla fall klart 2023 så årtalet stämmer på tröjan. :-)
H G O D Hustru/gift Gunilla Olof , pappas namn D dotter
2 0 2 3 Årtalet, måste hinna dit innan året är slut!
Se inlägg 21 okt 2023
Gott Nytt År
önskar Optimisten
Kommentarer (0)
Delsbo,
Hälsingland,
Kaststickning,
folkdräkt,
knitting,
stickning,
Publicerad 2023-11-28 09:50:00 i Allmänt, delsbo, handarbete, hantverk, hälsingetröja, hälsingland, knitting, kvinnohistoria, stickning,
Här är nu bakstycket på bild. Man stickar ju på rundstickor och maskar av för halsringning och ringning i nacken.
För att fortfarande kunna sticka runt lägger man upp s k klippmaskor.
Det blir då färre maskor på varvet vilket upplevs som en lite lättnad. Det går ju fortare med färre maskor.
Innan man kommit dit kan ett varv ta upp till 1 tim att sticka. Beroende på hur mycket mönster som ska följas.
Vissa varv är ju enfärgade, några stycken, inte många, men då ska en extra tråd följa med och snos runt den färg man stickar med. Allt för att man ska få samma fasthet på hela arbetet. Och fastheten är typ som vävt tyg.
Det var målsättningen förr, som ett vävt tyg.
Nu stickar jag med ett garn som egentligen är ett vävgarn.
Prydvevgarn från Rauma. Så kvaliten har alla möjligheter att bli som ett vävt tyg.
Under arbetets gång blir det att repa upp! Ja det händer även om man har mönster och räknar och räknar. Se bild på mitt exelark
Sen stickar man samma mönster igen - upprepning.
Kanske blir det nått fel igen och då blir det att repa upp igen. Och nu kommer en upprepning igen.
Lite som att öva på ett musikstycke. Om och om och om igen. Allt för att resultatet ska bli bättre och bättre.
Inom musiken finns ju också ett tecken som visar att man ska ta om ett stycke.
Repris :II så här ser det ut.
Så jag kan känna mig som när jag övade på min klarinett.
Blir det inte bra- bara att ta om, många ggr.
Jag är alltså van helt enkelt.
Därför har jag inte tyckt att det momentet i utmaningen inte är ett problem.
Bara liksom. Jaha , nu får jag börja om igen.
Det är ändå resultatet som räknas till slut. Hur fint musikstycket låter och här hur fin den färdiga tröjan blir.
Fast det är ändå en skillnad mellan stickning och musik.
Stickningen finns kvar--- musiken klingar ut.
Man kan spela in- men mycket musik spelas live och då är det ingen återvändo. Det som ljudit ut till publik eller en själv finns inte kvar mer än i minnet. Stor skillnad skulle jag säga.
Och nu känner jag att stickningen är mer förlåtande och ger en annan glädje.
Blir det fel----bara att repa upp och börja om.
Sen kommer stunden då arbetet är klart och då---kanske blir det en saknad.
Det blev det under Spedetröjan. När den var färdigstickad saknade jag stunderna att bara ta upp arbetet och jobba på. Blev fina stunder.
Snart är det dags för moment 4 i Stickklassikern
Vantar från Norrland.
Ser fram mot föreläsningen av Erika Norvall Falck. Vantsamlare och expert på mönster från norra delen av vårt land.
Och sen är det slut på utmaningen. Oj vad tiden går fort när man har roligt!
Vi hörs
Gunilla
Kommentarer (0)
Delsbo,
Hälsingland,
Kaststickning,
folkdräkt,
knitting,
stickning,
Publicerad 2023-10-21 10:39:51 i Allmänt, delsbo, handarbete, hälsingetröja, hälsingland, knitting, kvinnohistoria, stickning,
Delmoment 3
Hälsingetröja en kort fast stickad tröja med mönster.
Jag har valt en kvinnotröja från Delsbo. För at kunna studera modeller och mönster fick jag tillfälle att besöka Skansens dräktkammare. Stort tack till alla där och speciellt tack till Magdalena Fick som hade förberett för mig. Det var så inspirerande. Jag fick jobba på riktig arbetsbänk med extra ljus. Här är flera olika tröjor som ser förvillande lika ut. Men det är dom inte. Jag studerade mönster, in och utsida. Hur det var monterade o s v Räknade och ritade.
Ni ser mina provstickade lappar nere till vänster.
Här har jag dukat upp för min start. Mönster ska väljas, mått ska tas, stickfasthet, val av garn och räkna och räkna.
Det är både gånger och delat, och och ta bort. :-) * / + -
Alltså ren konstruktion. Det är ibland så man undrar. Hur ska detta gå!
Och lite känsla av att kan jag bara få sätta igång med stickningen.
Man blir lite otålig som en rashäst. Haha
För nu ska det kaststickas. Som man gjorde förr och som man stickar i flera länder även nu.
Jag fick starta flera ggr. Det verkar vara min taktik!! Minst tre ggr innan jag är igång på riktigt.
Kommentar från sonen
"- stickar du en korv?
Haha, skulle kunna vara lite nedslående men men . Det ser ju faktiskt ut som en korv. Stickningen är kompakt och mina stickor är inte de bästa. Jag har beställt nya från UK men det dröjer vl innan de kommer.
Här har jag spänt upp arbetet så man ser hur det blir. Kant och två bårder klara. Inför varje bård får man räkna ut hur många maskor som ska ökas. Ni ser mina markeringar med små säkerhetsnålar (öglor kallade barnbarnet dem) för säkerhets skull på rätt avstånd så jag inte glömmer nån ökning. Maskorna är ju uträknade för att mönstret ska gå jämnt runt om. Ett litet trix i sig.
Jag tycker det ser lovande ut! :-)
Nu så spänd på nästa moment. Det ska stickas in monogram!
H G O D Hustru/gift Gunilla Olof , pappas namn D dotter
2 0 2 3 Årtalet, måste hinna dit innan året är slut!
Hoppas ni tyckte inlägget var trevligt och inspirerade.
Gunilla i kaststickningens värld
Publicerad 2023-09-14 10:55:00 i Allmänt, handarbete, hantverk, knitting, kvinnohistoria, skåne, spedetröja, stickning,
Nu är jag halvvägs in i Stickklassikern.
Bara tänk på det. Hälften av det roliga kvar! Hur ska det gå sen?
Hela projektet är nu en viktig del av min vardag. Inte varje dag hela tiden. Men ändå tankarna finns med en under dagarna.
Jag sitter inte och arbetar aktivt hela hela tiden. Utan för mig har det blivit i perioder.
Nu senast var det dekoration och utsmyckning av Spedetröjan.
Klippa i stickat, passa in sidentyg runt halsen. Sy med små små stygn i det fina tygen.
Lägga veck osv.
Så nu har jag finsytt med sysilke. Länge sen sist. Svärmor var ju finsömerska på NK och hon har liksom hängt med mig under den här delen. Allt har legat utbrett på hennes slagbord.
Stygnen ska vara lika stora och helst osynliga om det går.
Nu skulle ju sidentyget sys fast med pricksöm och den syns ju. Så här blev det-är prickarna lika stora. Men infodringen där blev det-osynliga stygn. Försök till i alla fall.
Kul med utmaningen och om man bara andas och inte har bråttom så blir det liksom meditativt.
Nu kommer nästa fläkt från förr.
Jag har tråcklat och tråcklat som aldrig förr. Åh vad man tyckte det var tråkigt i Syslöjden(nuv textilslöjd). Man hörde hur läraren poängterade hur viktigt det var att tråckla. Man försökte smita och fusk-sy med stora stygn. Det gick INTE nu. Här talar vi tråckling på hög nivå. Dessa små veck måste ju ligga fint och rakt. Har ändrat många gånger och flyttat vecken. Man är ju lite perfektionist.
Tanken dyker ju upp jag gör detta kanske en gång i mitt liv. Då ska det vara så bra som möjligt.
Jag satsade på färgglatt och lite pråligt faktiskt. Tyg inköpt på Berg och Blånad i Tofte. Hos en sömmerska som syr Norska Bunader och andra plagg från olika århundraden.
Lite mer sidentyg från SidenCarlsson på Drottninggatan i Stockholm. Expediten såg frågande ut först. Men sen när hon fick klart för sig projektet blev hon eld och lågor och valde färg och sysilke med stor inlevelse.
Foder ett linnetyg från Tygverket på S:t Paulsgatan på Södermalm.
Tillbaka till tråcklingen och nålandet!
Nu kommer nästa äldre släkting in.
Tråckeltråden kommer från min mormor. En härlig tråd från Mölnlycke.
Bomull 1000 m krympfri. Många meter tråd blev det.
Knappnålarna är mina egna. Inköpta på Tygverket för många år sen. De är extra smala och smidiga.
Expediten sa till mig - De här är ju lite dyra, det finns billigare.
Jag kommer i håg att jag tänkte: Varför säger du så till mig. Ser jag ut som om jag inte har råd! Eller?
-Jag svarade naturligtvis - Jag vill ha det extra fina knappnålarna. 71,50 kr kostade dom och det var många år sen så det var ju en stor summa då. Men väl värt.
Nålpåträdare. Kommer ihåg min mormor. Hon använde sån ofta.
Nu hade hon tyvärr både grå och grön starr. Och på den tiden var det svårare att få hjälp med ögongen. Tur att forskning går framåt. Men hon sydde på ändå. Minns när hon stoppade strumpor med sån där stoppsvamp!
Så med en air från förr har jag nu gjort färdigt Moment 1 i Stickklassikern.
I det här blogginlägget finns ingen bild på den färdiga Spedetröjan. Det är det där med perfektionismen. Har inte fått fram rätt färgnyanser på bilderna. Så innan dess blir det ingen offentlig bild på min Spedetröja.
Nu kastar jag mig över nästa moment Hälsingetröja.
Stickor nr två.
Och jag ska nu kaststicka. Som de gjorde förr och som man stickar i många länder fortfarande.
Nu får googla på det.
Hösten är fin och jag ska verkligen få tid för en svamputflykt också.
Gunilla
Publicerad 2023-08-24 15:39:19 i Allmänt, Tvåändsstickning, handarbete, hantverk, historia, inlärning, knitting, kvinnohistoria, rötter, skåne, spedetröja, stickning,
Det här är en historia om ett bord. Ett slagbord från slutet av 1800 talet.
Adress 1 Storgatan Östermalm
Det har tillhört min mammas morfar. Gustaf Tottie född 1866 död 1949. Han var Kansliråd i Kungliga Majestätets kansli. Jag vet inte riktigt vad det betyder men han hade säkert husa kanske också mahognyport. Tänk Karl-Bertils Jul. I köket stod slagbordet och det är faktiskt lite högre än vanliga matbord. Så bordet var nog ett arbetsbord. Praktiskt för man kan fälla ut det på båda sidorna. Då blir det 170 cm. Jag ser framför mig hur det ställdes upp burkar med inlagda gurkor, lingonsylt och kanske bakades det också på bordet. Jag har en receptbok från Valborg Rettig upptecknad mellan 1875 - 1916. Det är min mammas mormor. Mamma till Gustafs fru Anna Rettig. Anna fortsatte att teckna ner recept. Och 1928 skrev hon receptet på en Hafrekaka. Samma år som min mamma föddes.
Adress 2 Sibyllegatan 43-54 Östermalm
Bordet stod kvar i köket och när Gustaf dog 1949 flyttade det till min mormor och morfar. Här stod det bara hopfällt längs en vägg i Jungfrukammaren.
Adress 3 Adolf Fredriks torg 1 A (nuv Mariatorget) Södermalm
Min mamma gifte sig och flyttade till Södermalm. Bordet fick då komma till den nya lilla familjen. Det fungerade som köksbord igen. Fast nu som matbord inte arbetsbord.
Adress 4 Aprikosgatan 34 Hässelby
Min bror och jag föddes och familjen flyttade till en alldeles nybyggd fastighet i Hässelby Gård 1956. Hiss, badrum, matkällare med frysskåp. Tvättstuga med stenmangel. Bordet flyttade med. Fortfarande matbord.
Adress 5 Ängsvägen 20 Lidingö
Familjen som nu bestod tre barn flyttade till radhus 1960. Bordet hängde med. Fortfarande matbord. Nu med vaxduk på. Här blev det väl använt. Perfekt för att plugga på. Stort och bra. Alla anteckningar kunde man sprida ut. Och det dracks te, litervis. Knäckebrödsmackor med ost på. Och om det var nått svårare plugg så festade man på Ballerinakex.
Adress 6 Milvägen 19 Lidingö
Barn flög ut, radhuset såldes och mamma flyttade till nytt radhus. Nu hamnade bordet i ett förråd. Där stod det länge och väl. Tills ett barnbarn kom inflyttandes från Norge. Den nya familjen behövde möbler och nu kom bordet fram igen.
Adress 7 Enspännargatan 28 Hässelby Gård
Tillbaka till Hässelby Gård alltså. I köket som matbord. Nya barn som åt middag, ritade och pysslade på bordet. Familjen flyttade till Nacka.
Adress 8 Assessorsgatan 18 Södermalm
Bordet kom då tillbaka till Södermalm till mig. Och nu funderade jag på att sälja det. Det hade ju blivit modernt med slagbord. Gärna gamla med patina.
Så jag kontaktade en kamrat som var duktig på att renovera gamla möbler. Han fixade till det. Stadgade upp, lagade benet och behandlade ytan.
Och då slog det mig! Jag behåller bordet det är ju jättebra som arbetsbord.
Så här har nu lagats instrument, målats tavlor, sorterats noter och använts som sybord.
Ni som följer mig på Instagram och Facebook har sett många bilder på mina stickade vantar, sockor mössor och tröjor med bordet som underlag.
Nu är slagbordet mitt arbetsbord under projektet och utmaningen:
En Svensk Stickklassiker 2023.
Här ligger 3 av delmomenten. Ett är klart de två övriga under arbete.
Så praktiskt att ha en stor yta att lägga upp allt på.
Så när jag står och jobbar tänker jag på hur ett bord kan följa med i en släkt genom åren. Från arbetsbord till matbord och tillbaka till arbetsbord.
Jag tänker också på min kamrat som tyvärr inte finns med oss mer. Hur fint han renoverade och på så vis räddade bordet kvar hos mig.
Kanske har även ni någon möbel som vandrat i släkten och som kan påminna om tider som gått.
Tack för att ni läst
Snart kommer även delmoment 4 att läggas upp på bordet.
Södermalm i augusti 2023
Gunilla
Publicerad 2023-07-30 07:47:34 i Allmänt, Tvåändsstickning, dalarna, handarbete, hantverk, inlärning, knitting, kvinnohistoria, malung, pedagogik, stickning, utveckling,
Nu ni ska jag berätta lite om vad som hänt sen sist. Ja det är mycket det. Till exempel blev huset på landet fyllt av stora och små. Alltså semesterfirare som så trevligt delade dagarna med mig.
Jag var fortfarande full av tillförsikt över delmoment 2. Alltså efter Grundkurs och Fortsättingskurs i Tvåändsstickning (se blogginlägg : Paus i finstickandet från 5 april) tänkte jag att detta är en Piece off cake. Eller?
Alltså det heter ju att man ska läsa igenom HELA beskrivningen innan man börjar. Det gjorde jag och dessutom var jag på en Workshop hos Uppstickaren (Karin Kahnlund) och som sagt fortfarande kaxig.
Det är nästan så man blir lite full i skratt vilken aningslöshet.
Sommar, barnbarn, fint väder, odling av grönsaker, goda grillkvällar, bad osv.
Hjärnan var verkligen inte inställd på tänkande i flera led. Att när man gör detta ska man även göra detta och sen ska man tänka på detta.
Det var ett stickande och ett upprepande utan dess like. Garnet blev krulligare och krulligare. Så fjärde ggn jag började om med triangelpartiet så drog jag helt enkelt av garnet. Nystade upp det och började med fint och fräscht garn. Ja jag har nu beställt lite mer för krullgarnet får nog ligga i garnlagret och vila sig.
Klar med vantarna vid moment sätt 17 maskor på en tråd för tummen lägg upp 17 maskor och då ska du ha 110 maskor. Framme där med båda vantarna. Nu blev det stopp igen. Jag räknade och räknade på vänster vante, vilket visade sig var tur att det var just den jag räknade maskor på. Jag fick inte ihop det.
Skrev t o m ett förvirrat mail till allas vår kursledare Karin. Som så snällt svarade på messet jag också skickade. Sen räknade jag maskorna på höger vante. Och se! där stämde det. Meddelar Karin att jag är totalt förvirrad och ber henne bortse från mailet.
Ja ni fattar, det var bara att repa upp igen.
Nu är jag ju en postiv person och brukar försöka se nån mening med att saker går lite tokigt.
Så jag har övat på triangelmönstret kan jag säga. Och just det mönstret hade jag ju inte stickat förut så jag kan det nu, kanske!?
Sen är det ju alltid handlaget och eftersom jag nu krånglat så med mönstret (bara min egen okoncentration) så får det helt enkelt duga som det blev. Huvudsaken att jag följt mönstret och att alla moment är på plats.
Se resultat här
Och nu till konklusionen, gillar ordet,.
Läs HELA beskrivningen och försök även att FÖRSTÅ den. Haha
Jag ska nu vila upp mig en vecka på Biskops Arnö och sticka lite. :-)
Nu blir det dock lite mer "vanlig" stickning men ändå moment som behöver övas på.
Knapphål, fickor kanske lite uppläggning och avmaskning.
Ja, jag kan sticka men man kan alltid öva på handlaget. Se blogginlägg "Handlaget" från 26 april
Sen är det ju fint att få frukost, lunch och middag serverad.
Alltså jag ska helt enkelt på semester med All Inclusive.
Tills vi hörs och ses igen
Ha det fint
Publicerad 2023-06-22 14:36:00 i Allmänt, Tvåändsstickning, dalarna, handarbete, hantverk, inlärning, knitting, kvinnohistoria, malung, pedagogik, stickning,
Så då är jag då framme vid Stickklassikerns Delmoment 2. Tvåändsstickad halvvante från Malung.
Det ska ju var 4 olika delmoment i Klassikern precis som i En Svensk Klassiker (Vasalopp, Vansbrosimning, Vättern runt och Lidingöloppet. Ingen förklaring behövs kanske men jag tar det ändå. 4 tekniker, skidor, simning, cykel och löpning.
I den här Klassikern är det 4 olika stickningar och kanske ändå 4 olika tekniker. Det är ju stickning alltihop tänker ni kanske.
Jo, men ett moment är Tvåändsstickning det skiljer sig kanske lite mer än de övriga. Fast det är ju i alla fall 4 olika tekninker. Tunna stickor, tunt garn. Lite grövre stickor Z tvinnat garn. Lite grövre ändå tvåfärgsstickning och väldigt fast stickning. Och till sist tvåfärg i vantar med ännu ett annat garn.
Så -Ja, det är väldigt olika tekniker.
Entusiastisk som jag är kastade jag mig över momentet.
Har ju fortbildat mig under åren med Grundkurs och Fortsättning Tvåändsstickning för Karin Kahnlund, Uppstickaren så full av tillförsikt började jag.
1. Provstickning av teknik. Här ser mitt resultat. Helt fel och nån form av egen tolkning.... :-)
2. Började med vante ett. Blev hur tokigt som helst. Jag blev inte nöjd men kunde inte förstå vad som var felet. Jo jag stickade ju in en tråd från ett annat garnnystan. Alltså fel färgnyans och lite tjockare.
3. Repa upp. Sticka om. Inte nöjd i alla fall. Tyckte inte mönstret kom fram som det skulle.
Packade ihop och åkte hem från Workshopen.
Efter en natts sömn och vila slog det mig plötsligt.
Jag hade kvar tekniken och handlaget från Spedetröjan. Ni vet tunna stickor tunt garn, valk på ringfingret. Stickade alldeles för hårt.
Så under parasollet på landet gjorde jag en omstart. Och vet ni- det lyckades.
Alltså det är verkligen olika moment. Och det är så lärorikt att kul att utmana sig själv.
Om allt går på räls blir det ju ingen utveckling. Och erfarenheter kan man inte få nog av.
Så nu jobbar jag på med tillförsikt.
Det här momentet räcker nog hela sommaren. Tur att det är vantar så man kan ta med projektet och det får plats i projektpåsen.
Och vi har fått så fina fodral till stickorna.
Tack Karin för all instruktion och Evelin för fodralen. Och båda två för initiativet och genomförandet. Ni är Grymma!
Kommentarer (0)
dalarna,
folkdräkt,
knitting,
malung,
pedagogik,
stickning,
tvåändstickning,
utveckling,
Publicerad 2023-05-31 20:10:00 i Allmänt, handarbete, hantverk, knitting, kvinnohistoria, skåne, spedetröja, stickning,
Ibland byter jag de smala stickorna mot lite kraftigare redskap.
På min tomt behövs en Korp så fort man vill plantera något nytt.
De kommer upp sten på sten och jord, ja det finns inte så mycket av.
Det här blogginlägget handlar inte direkt om min resa med En Svensk Stickklassiker.
För nya läsae, en utmaning i stickkonsten med 4 delmoment som ska klaras av på ett år.
Spedetröja, Tvåändsstickade vantar, Hälsingetröja och vantar från Norrland.
Inte allt stickas på smala stickor men alla moment kräver sin kunskap och envishet.
Jag antog utmaningen och det har varit så roligt och spännande. Och kommer bli framåt också.
Tillbaka till Korpen och varför jag hanterade den.
Förra året blev jag ensam för min make gick bort i cancer. Ganska hastigt.
I hans minne har jag idag planterat några olika växter.
Han ville så gärna ha trädgårdshallon
- Jag sa: men vi har ju vildhallon. Dom är ju mycket godare och så har vi ju inget trädgårdsland
Han ville också köpa Amerikanska blåbär.
-Jag sa. men vi har ju hela tomten full med blåbärsris.
-Men sa han: barnbarnet som bor i USA tycker ju om dom.
Jag tror han ville att barnbarnet skulle känna sig hemma när han kom på sommarbesök.
Liksom koppla ihop USA med Sverige.
Så, vi köpte inga trädgårdshallon och inga amerikanska blåbär för jag sa nej.
Efter att ha hoppat på utmaningen med Stickklassikern så känner jag att vad är det som stoppar dig!
Skärp dig nu: Gör saker bara. Vad kan gå fel!
Så jag har nu planterat Mormorshallon strax bredvid de vilda hallonen.
Och två buskar med Amerkanska blåbär. Man skulle ha två och olika sa personalen på Handelsträdgården.
De heter passande nog Putte och Pelle.
Jag tror de kommer trivas bredvid sina vilda svenska kamrater.
Och min uppmaning är
Gör bara Gör annars kommer ni ångra er.
Uppdatering Spedetröjan. Kroppen är på gång, halvägs upp på ärmhålet.
Och sen är det ärmarna som ska slutföras med en kil som avslutning.
Ta vara på alla stunder.
Gunilla
Publicerad 2023-05-14 20:13:59 i Allmänt, handarbete, inlärning, knitting, kvinnohistoria, pedagogik, skåne, spedetröja, stickning,
Det där med maska för maska, varv på varv är ju ett mantra att påminna sig om.
Inte bara när det gäller krånglig stickning. Utan lite bra att tänka på vid andra tillfällen också.
T ex när man ska kratta en lång uppfart från barr och kottar. Liten bit i taget, meter för meter.
Systematik gör arbeten enklare och mer överskådliga. Och lättare att slutföra.
Om man vet att det blir 7 säckar barr innan man är klar så kan det ju kännas lite övermäktigt.
Så en liten bit, en liten hög i taget. Lägg direkt i säcken. Vänta inte tills allt är krattat.
Jag blev så nöjd att hela uppfarten nu ser lite mer städad ut. Men, men det finns stora och många tallar på tomten så nästa gång jag kommer ut ligger där ett gäng kottar igen.
Tallar är vackra och träd är viktiga så nått kalhygge a la grannen blir det aldrig på Pumpvägen 3.
Det var en lite betraktelse om annat i livet.
Nu tillbaka till stickningen.
Jag har nu 2 ärmar till 75 % stickade och kroppen upp till ärmhålen.
Det har varit lite omtag och upprepande av varv. Sånt man får räkna med då man skapar.
Och här är jag ju lite ute på djupt vatten. Inget mönster finns ju färdigt och tröjan ska ju vara skräddarstickad till mig.
Jag har också lyckats bryta av en sticka.
Har fler och det finns stickor att köpa så det är ju inget problem.
Spännande blir det nu när resten av kroppen ska stickas. För nu går det inte att prova längre. Inte förrän ärmar är monterade och halsringningen är uppklippt.
Jag har som tur är min Toile. Ja, förlagan i lakansväv som jag sytt ihop efter mina mått.
Sitter ute kl 20.00 och det är fint ljus och varmt.
Njuter
Publicerad 2023-04-26 10:22:00 i Allmänt, handarbete, hantverk, kvinnohistoria, skåne, spedetröja, stickning,
Hm, stickor 1,5 är ju inte det som jag brukar sticka med.
Det har varit lite knepigt att få samma masktäthet hela tiden. Hade en paus av lite olika anledningar på nästan en vecka. Livet dök upp med massa måste.
Och när jag började igen blev det problem.
För löst, för hårt. Många uppläggningar senare var jag "back on track".
Så det där att man måste sticka varje dag har ju inte bara med att man ska hinna klart.
Det har att göra med handlaget också.
Jag som stickat väldigt mycket, och väldigt mycket Fair Isle. tvåtrådigt garn från Shetland och stickot nr 3 har det liksom i handminnet! Det blir 32 m på 10 cm. Varje gång!
Men inte med dessa små stickor. Det kan bli olika om jag inte verkligen koncentrerar mig.
Så är det ju med nya moment. Man måste öva!
Eller som en förtvivlad 9 årig klarinettelev utbrast hängandes över skolbänken:
Det går inte! -Vad är det som inte går?
Det går inte om man inte övar! Han grät också- men det har jag inte gjort-ännu.
Nåväl, jag jobbar på och det ska ju vara en utmaning.
En Svensk Stickklassiker är inget man rafsar av på en kafferast.
Inte minst -Det är kul att utvecklas och att utmana sig själv.
Ska jag ha sprund längst ner på bålen eller inte.
Det har varit med sprund, utan sprund, med sprund, med sprund. Ja ni förstår.
Och dessutom ska ju uppläggningarna vara exakta. Om och om igen lägger jag upp.
Nu är ena delen klar och jag håller andan när jag mäter den andra delen mot.
Tog en lite video med mitt knåpande.
Ligger på Insta. guj_knitting
I kväll ska vi alla Klassiker mötas digitalt. Det ska bli superkul
Tänk att det positiva från pandemin kan leva kvar.
Hade stora funderingar innan pandemin varför man inte untnyttjat det digitala mer. Det behövdes en omskakning för att vi alla skulle komma igång.
Tveka inte att hoppa på en utmaning.
Jag lovar det är så kul att utvecklas och att bara hålla på.
Så kasta dig in i nån hobby och kör!!!
Publicerad 2023-04-18 11:00:12 i Allmänt, handarbete, hantverk, inlärning, knitting, kvinnohistoria, skåne, spedetröja, stickning,
Alltså kära stickvänner och alla intresserad av problemlösning.
Detta lilla mönster på 6 maskor ser ju lätt ut att sticka.
Men, men det är tydligen superkrångligt! För jag får repa upp och repa upp.
Som tur är har ärmen bara 140 maskor. Så det går ju ganska fort, dock lite irriterande.
Och man upptäcker felet inte förrän kanske två tre varv senare.....
Jag kommer INTE att låta detta mönster följa med på kroppen.
Då ska det bli ett annat och mycket större!
Egentligen inte så tokigt för kroppen kommer ju ha X antal hundra maskor och då borde ju mönstren vara större för att synas ordentligt.
Jag vill inte repa upp så långa varv.....
Fortsättning följer
Hej och hå
Publicerad 2023-04-10 13:48:10 i Allmänt,
Hurra för min Toile! Ovärderlig för att forma ärmen. Ni kan se hur jag har prickat på tyget för ökningarna så att ärmen blir så figurnära som den ska vara enligt tradition. Eller trad. som vi säger i musikvärlden. Många låtar som det står så på. Trad. Nån som tecknat ner efter minnet. Här har vi dock förlagor att gå efter eller inspireras av. Mönsterbården längst ner på ärmen har jag tecknat ner efter en Spedetröja som finns på Ystads Stadsmuseum. Jag har sedan lagt en bård som följer ärmen mitt på ända upp till axeln. Den är från en grön Spedetröja Mojärv nr 9 Malmö museum.
Den slätstickade delen vid handleden har jag tänkt smycka med sidentyg och även klippa upp ett sprund. På den tredelade bilden syns också min markeringstråd som jag låter följa med så att man kan hålla reda på antal ggr och antal varv mellan. Mycket smidigt.
Och som sagt. Jag stickar med Magic Loop så det går enkelt att prova ärmen vartefter den växer.
Maska efter maska varv efter varv.
Det är så vi jobbar. 🧶
Publicerad 2023-04-05 13:05:52 i Allmänt,
Tar lite paus i knep och knåpet.
Det gäller att inte bli för ivrig för då blir det lätt fel. Man vill ju inte repa upp i onödan!
Så nu har jag organiserat lite i mina kurspärmar.
Färgkoordinerat och skrivit nya etiketter på en del.
Man kan följa min kursvandring via årtalet. 2017-2023 och fortsättning följer.
Det finns ju plats för en pärm till! 😀
Allt startade med Stickresan runt Sverige på Handarbetets vänner 2017.
Hösten då jag var nybliven pensionär.
Kursledare Karin Kahnlund, Uppstickaren som har sin verkstad i Stora Mossen, Stockholm.
På fredagarna en gång i månaden tog jag Djurgårdsfärjan från Räntmästartrappan.
Liten promenad till HV.
Älskar att åka färja och båt.
Kursen öppnade verkligen upp mina ögon för all fin tradition i stickning som finns bevarad i Sverige. Stickningshistoria och Kvinnohistoria.
Från Skåne i Söder till Norrbotten i norr.
Lärde mig nya tekniker och olika mönstertraditioner. Helt fantastiskt.
Har ni inte gått kursen- gör det!
Tillbaka till en Svensk Stickklassiker.
Det blir en pärm som ska passa in med de andra pärmarna.
Usch! Nu snöar det igen!!!
MEN- det är då.det känns så.skönt att ha ett stickprojekt på gång.
Sticka lugnt
Gunilla
Publicerad 2023-04-03 19:36:00 i Allmänt, handarbete, hantverk, historia, inlärning, knitting, kvinnohistoria, skåne, spedetröja, stickning,
Workshop Spedetröja:
Först tillverkade jag en Toile, nytt för mig. Alla som sytt mycket vet ju förståss att det är en mall i bomullstyg som man sen kan sy eller sticka efter.Trång skulle den vara och sluta i midjan. Midjan sitter väldigt högt upp, man är verkligen inte van vid det på moderna kläder. Nåväl- jag fick på mig min Toile med hjälp av vänlig kursledare, Karin Kahnlund. Den satt som gjuten på kroppen. Rörelsevidden på Spedtröjan ska vara högst 1-2 cm så bomullstyg som inte töjer sig passar utmärkt.
Sen var det att planera hur Spedetröjan skulle se ut med mönster. Jag hade en idé och hade provstickat mig ner till 40m/10 cm. I slätstickning var jag nog på 45m/10 cm.
Vi jobbade på i gruppen. Ibland i total tystnad andra stunder i skratt och fniss.
Väl hemkommen lite snurrig av alla siffror, maskor, mått och mönster blev det till att vila. Hjärnan hade jobbat klart för den dagen.
Jag började med uppläggning av ärm nästa dag. Jag tror jag la upp och ändrade maskantal minst 5 ggr innan jag till slut kom fram till det första jag provat! Jag provade också att sticka på strumpstickor och testade att sticka med 3 rundstickor. 3 rundstickor blir nog det bästa när jag stickar kroppen. Men jag slutade med att bestämma mig för att sticka med Magic Loop. Har gjort det mycket när jag stickar FairIsle.
Det praktiska med Magic Loop är att det är så enklet att prova ärmen. Som jag har gjort på bilden. För prova det kommer man få göra ofta.
Nästa utmaning var att lägga upp den andra ärmen. Man stickar ju bäst båda ärmarna parallellt. Så man kommer ihåg vad man gjort :-) och att stickfastheten blir samma.
Det var inte lätt att lägga upp så att ärmarna blev exakt lika vida. Och då menar jag exakt. Här jobbar man ju med millimetrar. Och med tunnt garn och tunna stickor så gör en mm hit eller dit stor skillnad.
Ja det blev ju att antal uppläggningar och provstickning och upprepningar till. Envishet är ju bara förnamnet som behövs till det här projektet.
Är nu nöjd med resultatet så långt.
Nästa moment är att räkna ut ökningarna och lägga in mönstret som ska följa ärmen upp.
Inga sticksår i pekfingret än. Men det börjar bli en valk på höger ringfinger.
Som klarinettist är man dock van vid valkar på tummen och skavsår på insidan av läppen så det här känns bara som vanligt!
Häng med på resten hälsar Gunilla
Publicerad 2023-03-27 22:25:40 i Allmänt, handarbete, hantverk, inlärning, knitting, kvinnohistoria, pedagogik, utveckling,
Efter en heldag på Skansen med 29 entusiastiska deltagare 2 inspirerande kursledare och ledsagare var jag så trött att hela söndagen gick åt att återhämta mig. Det var så fint och proffsigt ordnat.
Första projektet är att sticka en Spedetröja. Traditionellt plagg från Skåne. Vi fick höra en föreläsning av Inger Ohlsson. Spedetröjans expert. Sen provstickade med stickor 1,5 och tunt tvåtrådigt ullgarn. 40 maskor per 10 cm ska det vara minst! Knep och knåp.
Sorlet la sig och man kunde nästa ta på koncentrationen.
Vi fick också en rundvandring på Skansens dräktkammare. Mycket inspirerande att höra om dras verksamhet. Och att få se Spedetröjor och Hälsingetröjor ur deras samlingar.
Hälsingetröjor är en av uppgifterna också. Mer om det senare.
Nu provstickar jag olika mönster och funderar på hur min Spedetröja ska se ut.
Röd kommer den bli och gärna med mycket strukturmönster har jag tänkt.
Nöjd med de räta maskorna men måste öva mer på de aviga så att strukturerna kommer fram ordentligt.
Lördagen avslutades med en festmiddag på Solliden. Fantastisk vällagad, god service och på slutet upplyst av levande ljus Det var ju Earthhour.
Publicerad 2023-03-24 08:49:27 i Allmänt, handarbete, hantverk, historia, inlärning, knitting, kvinnohistoria, pedagogik, utveckling,
I morgon bär det av till Skansen och uppstart En Svensk Stickklassiker.
Så spännande.
Jag har inventerat och kompletterat mina "redskap" 😁
Stickning är ju en materialsport som jag brukar säga.
Stickor ska ju ha, rätt storlek, rätt material, rätt längd och rätt spets!!
Väldigt viktigt med spetsen. Ibland ska den vara trubbig ibland lite spetsig.
Allt beroende på vad man ska sticka och i vilket garn.
Vi kommer använda stickor nr
1,5 mm
1,75 mm
2,0 mm
2,5 mm
Rutat papper blyertspenna och sudd är nödvändigt.
Många kryss blir det.
Riktigt laddad
Publicerad 2023-03-16 09:18:00 i Allmänt,
Snart börjar projektet med stort P
En Svensk Stickklassiker.
Under ledning och inspiration av Karin Kahnlund och Evelin Skeppström.
Uppstart en heldag på Skansen.
Bara att vara där gör en glad.
Vi är ett gäng som ska sticka 4 olika traditionella plagg från Skåne i söder till Kiruna i norr.
Det blir en utmaning att färdigtälla allt under ett år. Låter det inte kul eller hur.
Jag är laddad
Publicerad 2019-09-11 00:07:04 i Allmänt, drev, historia, rötter, utveckling,
Har under intensiva dagar tagit del coh sökt bakåt i Riksarkivets digitala samlingar.
Läst och scannat igenom otaliga Församlingsböcker, Husförhörshandlingar och andra dokument.
Här kan man hitta var folk bodde, vad de arbetade med, barn som föds-döps, hur de flyttade än hit än dit.
Man kan också läsa noteringar om andra saker.
Allt är dokumenterat för eftervärlden och ibland känns det lite obehagligt att läsa.
Om man inte var läskunnig eller lite sämre i det - det står noterat noggrant
Om man inte var så kunnig i kristendomskunskap-det står noterat
När man fick barn och det skulle döpas, föäldrarna står noterade.
Om det var klarlagt annars-fader okänd. Samt hur länge föräldrarna varit gifta. Prästen hade full koll på om barnet var avlat inom eller utom äktenskapet. Och det står i bläck för eftervärlden att läsa.
Den rubrik i Församlingsböckerna som jag kände mest obehag över och även en sorgsenhet är nog:
Förteckning öfver Idioter, som från barndomen varit mindre vetande och aldrig egt fullt förstånd
Den stämpeln går aldrig att tvätta bort, står du noterad på den sidan så står du där för alltid.
Så drev och utsatthet förr var lika hemskt eller kanske ännu värre än nu.
För alla noteringar följde dig för all framtid i böckerna. och flyttade du så följde allt med till nästa ställe.
Man kan bara tänka sig alla rykten och annat som spreds i byarna. Inget har nog egentligen förändrats. Människan är sig lik.
Det är bara kanalerna och snabbheten som ändrats. Men jag undrar jag.
Rykten och spridning gick säkert som en löpeld även förr.
Och sudda ut eller bort gick inte då heller. Det var skrivet med bläck i Församlingsböckerna.
Som jag och alla andra nu kan läsa kanske 100 år senare.
Så var noga vad ni sprider och hur.
Allt var inte bättre förr.
Lev väl
Publicerad 2018-01-04 09:52:00 i knitting, utveckling,
Insida- utsida
Rätsida- avigsida
Framsida- baksida
En slät och fin yta med glada färger säger inget om vad som döljer sig bakom. På andra sidan kan det vara ett trassel eller slätt och fint också. Det är det man inte vet. Vad som döljer sig bakom fasaden kan man inte veta eller förstå fullt ut.
I mötet med andra människor behöver vi tänka på det.
Den glättiga fasaden - ett stökigt inre.
Ett stökigt yttre- organisation och ordning i det inre.
För vem bestämmer vad som är ordning och reda!
I stickning finns ordet avig, avigsida = fel sida.
Men om man blandar fram och baksida så blir det nya fantastiska mönster. På engelska heter det knit and purl.
Det beskriver hur man gör. Knit= sticka, Purl = avig där purl också kan betyda kullerbytta. (Prisma Modern Engelsk Svensk ordbok)
Precis som garnet gör en kullerbytta över stickan.
Så gör en kullerbytta och ta fram din insida, avigsida, baksida ibland.
Insidan är en förutsättning för utsidan.
Tänk på det i alla möten med människor.
Spännande insidor är mer inspirerande än polerade utsidor.
Ha en fin dag/start på 2018
Publicerad 2016-09-30 00:43:00 i Allmänt,
Idag ställdes jag i min pedagogiska roll på prov. Vanligtvis är det ju musikaliska frågeställningar som vi jobbar med på lektionerna, men idag blev det något helt annat.
En elev i en grupp berättade att de hade studiedag och att de skulle släktforska och efter helgen berätta vad de kommit fram till.
En annan elev frågade vad det var och hur man gjorde.
Eleven svarade att man tog reda på varifrån man kom och vad ens förfäder hade gjort I samma andetag berättade hen om att hen var släkt med Selma Lagerlöf och en chefredaktör från DN osv
Jag förtydligade att man tog reda på var släkten bott etc, det jag visste var att frågan kommer bli satt till sin spets i nästa mening.
Elev 2 - jag vet ingenting....
Hen är adopterad och vet ingenting om sin bakgrund.
Jag sa då att men du vet ju var du kommer ifrån, du har ju varit där och hälsat på.
Ja men säger hen, jag kan ju inte veta om de var på semester där, eller om de bodde där. Jag vet ingenting.
Som pedagog och i det här fallet musiklärare blir ju inte själva spelandet viktigt just då.
Jag fortsatte för jag tänkte att vi kan inte släppa detta. Jag frågade om inte hen hade ett namn med sig.
Sen berättade jag om min brors barn som kommer från ett annat land och de har med sig namn.
Då sa hen sitt och vi smakade på det. Nu är det ju så att namnet hen inte fått från sina föräldrar utan från barnhemmet.Så hen vet ingenting om sin bakgrund.
Jag berättade också att min släkt bott i Ryssland i hundra år och man vet ju inte vad som hände där. Samt att alla in min släkthar blå ögon utom jag. De fick titta på mina och konstaterade att de inte var inte heller bruna utan gröna!
Elev tre i gruppen satt tyst. Hens mamma är adopterad och då blir det ju också svårt att ta reda på bakåt.
Hur går man vidare från detta?
Som tur var höll vi just på med Guldet blev till sand från Kristina från Duvemåla.
Jag började berätta om utvandringen från Sverige och hur fattigt det var här. Att massor med människor från Småland svalt och kände att de måste söka en bättre plats att bo på. Att de utvandrade till USA till Minnesota. Och att när de kom ditt blev de kallade för dumb swedes http://www.dn.se/kultur-noje/valkommen-till-swede-hollow-en-svensk-slum/
Sen berättade jag vidare om låten. Några ville söka ännu mer efter lyckan och då åkte de ännu längre bort för att leta efter guld.
Och det är det som låten handlar om. De fick bara sand!
Vi spelade tillsammans och de fick en djupare förståelse för texten. Och om man har det kan man spela tonerna med mer känsla.
Jag tackar mitt historieintresse och mitt litteraturintresse så jag kunde förmedla detta.
Sen undrar jag hur lärarna tänker när de ger uppgift att släktforska. Vad säger de till barn som inte kan få reda på något?
Tänkte de ens på det?
Efter detta spelade vi en blues och improviserade.
Jag tror och hoppas att alla var nöjda och glad.
Jag kände att det var en värdefull stund för eftertanke och det gav mig mycket.
Publicerad 2014-02-20 00:01:04 i inlärning, pedagogik, utveckling,
Idag har jag som pedagog fått en liten lektion i hur det kan låta när jag undervisar. :-)
En elev som kanske inte alltid orkar hela passet frågade om hon fick rita lite på tavlan. Ja det går väl bra svarade jag -bara du suddar efter dig.
Fram växte klarinettens alla delar.
Munstycke, överdel, underdel, klockstycke, päron, rörband och rörblad.
Sedan dök jag upp med min "klarre" en G-klav och lite noter.
Jag tycker det blev riktigt likt! :-)
Efter detta fick jag vara elev och lära mig alla delarna.
-"det ser svårt ut" sa jag till min nya "lärare"
-ingen fara- svarade hon snällt, Jag kommer att förklara allt för dig.
Sedan berättade hon hur man gjorde, men vi fick inte lära oss alla delar idag utan vi skulle fortsätta nästa gång.
Ni ser bilden ovanför hur det blev!
Helt underbart tycker jag.
Tänk vad som finns i de små liven bara man låter dem få komma till tals.
Det är lite temat för min undervisning den här veckan.
Jag har helt enkelt frågat eleverna om de undrar över något, eller vad de vill spela idag? Du får välja helt vad vi ska göra. Tyckte vi behövde en andningspaus efter fredagens konsert.
I fredags hade jag en Alla Hjärtans Dag-samling. Föräldrarna var inbjudna och eleverna och jag musicerade tillsammans.
Det var slutredovisningen inför mig själv och för alla medverkande i mitt projekt Alla spelar tillsammans oavsett ålder instrument och kunskapsnivå.
Under terminen har eleverna övat samma låtar. Jag har anpassat stämmor och hur mycket av låtarna man ska kunna. Det mesta har lärts in på gehör men om man ville ha noter gick det också bra.
Vid två tillfällen har vi övat tillsammans allihop.
Fantastiskt lärorikt har det varit.
Eleverna har lärt känna sina instrument på ett mycket bättre sätt samt att de har lärt känna varandra.
Det är roligt att kunna spela en harmoniföljd på pianot när eleverna kommer in i lektionssalen och de bara plockar ihop instrumenten och hänger på! :-)
Det är då som man känner att detta är ett fantastiskt arbete och att det är en förmån att få arbeta tillsammans med små individer i utveckling.
Andra dagar kan det vara tvärtom.....men det är en annan historia!
Utan människor som kan och tillåts vara kreativa stagnerar samhället.
Gunnilla med sin "klarre"
Publicerad 2013-12-14 13:41:19 i Allmänt, inlärning, pedagogik, utveckling,
I går var det luciadagen. Jag var i en kyrka och fick höra barn och ungdomar från Montessoriskolan Castello i Nacka. På bilden är det de yngsta eleverna som tågar in under sång av alla de äldre som redan intagit sina platser längst fram. De här små ljuskronorna lyste upp i vintermörkret uppburna av samlade, koncentrerade och förväntansfulla barn. Snart skulle de sjunga fler sånger.(inget barn går att identifiera med hänsyn till alla barn som lever med skyddad identitet)
Det var fantastiskt att få uppleva den vänliga stämning som rådde. Och det var befriande att höra när alla sjöng ut med stolthet och glädje.
I våras var jag på studieresa till en Montessoriskola i Halle/Saale och fck ta del av deras pedagogiska arbete.
Jag ville få inspiration (därav namnet på min blogg) för att utveckla mig och för att se om Maria Montessoris ideologi skulle kunna berika mitt eget pedagogiska arbete.
Svaret är JA:
Det viktigaste är att fånga barnets naturliga lust att lära.
Se vad jag gjort! Se vad jag kan! Se vad jag har lärt mig!
Jag fick också bra redskap att använda för elever t ex blir störda och tappar fokus.
Vänd frågan till barnet--vad gör DU nu? vad arbetar DU med? ARBETAR du nu?
Jag har därför under terminen startat ett projekt där alla mina elever från 9 år- 16år tillsammans övat in ett antal låtar. Samma låt fast anpassad efter vars och ens kunskapsnivå och färdighet på instrumentet.
Vi har också jobbat med teori i form av quiz!!! Förvånande för mig kunde en del helt nybörjare massor!!!
Jag använde och mig av Internet/Youtube . Vi lyssnade tillsammans på klipp av klarinettister och saxofoister.
Eleverna kom med förslag och jag bidrog med en del också.
Nästa vecka ska vi spela tillsammans igen och då har jag bjudit in alla föräldrar och syskon.
Jag har också öppnat för att de föräldrar och syskon som kan spela något instrument kan vara med och musicera. Hittills har ett trummissyskon varit med oss.
Det viktigaste när man öppnar upp sin undervisningsmetodik är att VÅGA gå utanför det invanda.
Som barnen
Se om det går! Försök igen! Hm, det där gick inte så bra, jag provar ett anant sätt!
VÅGA PROVA!
Hälsar
Gunilla
Kommentarer (0)
glädje,
lucia,
lärare,
montessori,
musik,
pedagogik,
planering,
sång,
utveckling,
Publicerad 2013-11-30 10:53:00 i inlärning, pedagogik, utveckling,
Det här ett träd som fått växa fritt.
Eftersom ordningen krävde ett plank anpassade man planket efter trädet!
Frågan är om människor som växer fritt får denna omsorg?
Eftersom jag undervisar är denna fråga alltid aktuell.
Om barn och ungdomar med speciella behov eller för den delen vanlig behov inte får den pedagogik som är anpasad till just dem förlorar de all tillit till skolan och därmed inlärning.
Jag har under hösten än en gång fått uppleva en utveckling hos en elev som ingen hade trott på.
Det gäller att bygga upp ett förtroende mellan elev och lärare. Utan det blir det ingen kunskapsöverföring.
Ge aldrig upp, leta bara nya vägar.
Fantastiskt att få den förmånen att få utvecklas och utveckla sin pedagogik och det efter 40 år i yrket!
Pedagogik är otroligt spännande man vet aldrig hur det slutar.
:-)
Publicerad 2013-09-25 22:56:49 i Allmänt,
Så här kan det se ut på min arbetsplats. Man får muta in ett litet hörn.
Ingen ovanlig syn för en musiklärare i tjänst. Säkert ser det ut så här för många i Sveriges avlånga land.
Kostnaden för lokalen är alltså minimal. Skolorna står där dom står.
Undervisningen som bedrivs på denna lilla yta är högkvalitativ vill jag påstå!
Väl utbildade lärare med flera års högskoleutbildning tar hand om elever i alla åldrar.
Pedagogik som spänner över åldrarna 8-22 år. Kunskapsnivåer hos eleverna från ingen allas till sökande till just högskolor.
Elever med speciella behov. Jag vill inte skriva ner alla bokstavskombinationer som används för jag tycker det är ointressant. Vi pedagoger lär oss och har erfarenhet av att möta så många barn med olika behov att rubriker är onödigt.
För mig är den 40 åriga erfarenheten det viktigaste.
Allt tillgodoses och alla elever utvecklas i sin takt!
Idag har jag t ex
Undervisat 9 åringar i saxofon. Det fick också nosa lite på notskrift. Allt på ett lekfullt sätt så att de inte blir skrämda att kunskap är något svårt!
Fortsättningselever som absolut vill spela låtar ur Harry Potter. Egentligen lite över deras kunskapsnivå men med hjälp och glada tillrop, envishet och beröm går det mesta. Och - om de verkligen vill löser de uppgiften.
Det gäller att locka fram den inre viljan och se till att det glöder!
Mera fortsättningselever som tycker det är svårt när någon annan spelar till eftersom de inte hör sig själva då.
Ni som inte spelar kan föreställa er att ni berättar något viktigt samtidigt som någon annan också berättar samtidigt. Då är det svårt att hålla fokus!
Men detta gick att lösa genom att ställa sig långt bort från mig. I andra ändan av klassrummet. Då gick det att spela tvåstämmigt.
Elev med fokusproblem.
Beröm, anpassade övningar, tålamod, tålamod och lugn i klassrummet är viktigt.
Och det kan ta flera år att komma en liten bit på vägen. Jag kan tycka att detta var den bästa prestationen av mig som lärare att denna elev fortsätter och även utvecklas. Hur ska detta mätas när resultatet för en utomstående inte verkar särskilt bra i jämförelse med andra.
Slutligen spelade jag Mozart duetter med en elev, Här gällde det att plocka fram sin yttersta kunskap.
Alltså en enorm spänvidd på mina insatser.
Från inget till allt.
Från enketl til komplicerat.
En vardag i instrumentalmusikens tjänst!
Publicerad 2013-09-20 11:24:53 i Allmänt,
Idag på min mil-promenad runt Söder blev jag än en gång varse den flathet som sprider sig genom vårt samhälle.
Igår var det under fotbollens mantel.
Hammarby fotboll hålls om ryggen. Matchen bröts och återupptogs sedan!?
En annan match för ett tag sen på Stockholms Stadion bröts, spelades inte klart och motståndarlaget tilldömdes segern!
Och den incidenten var verkligen intet i jämförelse med gårdagens regelrätta slagsmål på läktarna.
Inför barnfamiljer!
Barnen ser vad de vuxna gör och tillåts göra. Sedan gör en del likadant! Inte alla men tillräckligt många. En är för mycket!
Om jag hörde ryktena innan matchstart på 4ans buss hur många visste inte då att något skulle hända!
Vem håller vem om ryggen frågar jag.
Läste också att de lyckats ta sig förbi dörrar med kodlås där koden byts varje halvtimme. Av vem frågar jag då.
Ytterligare exempel på flathet!
Idag på min milpromenad runt Södermalm passerade jag Eriksdalsskolans bollplan.
Idrott utövades:
Plötsligt hör jag Din bögjävel, jävla bööög! Det ekade säkert ända ner till Årstaviken.
Och....jag ser efter om det finns en lärare i närheten. Det fanns det. Men ingenting hände. Eleven blev inte tagen åt sidan och fick en tillsägelse. Ingen aktivitet från läraren.
en liten röst från en tjej hördes dock efter ett tag, -man får inte säga så där! Inte ens då reagerade läraren.
Varför!?
Är det så svårt att stå upp för vårt samhälles gemensamma värderingar?
Publicerad 2013-09-13 10:47:53 i Allmänt,
Bild från musikmuseet i Halle
Här är en knippe med klarinetter och att spela är min vardag.
Jag lär ju ut musik till alla som vill och har många små och stora elever.
Under lektionerna vill jag skapa en lugn och trygg stämning där felspelningar inte är ett problem eller något som ska hindra fortsatt utveckling.
Fel och misstag är bara en del i en process som gör att man kan gå vidare.
Ett fel är bara ett försök att nå till nästa steg.
Om människa tvekade och inte gjorde fel skulle inte barnet lära sig gå! Bara som ett exempel.
Vi vuxna i vårt samhälle har genom profithunger och sensationslystnad "lärt" barnen att utslagning är helt OK och en del av deras vardag. Utslagning har alltid funnits men nu är det vuxna som kan mobba ut helt öppet.
Se bara på Idol, X factor, och vad de heter alla program som göder Mediabolag och gör kändisar av producenter som letar nya aningslösa förmågor som de kan utnyttja. Ofta är allt uppgjort och producenterna har ju redan bestämt vilka som får vara med eller ej.
I veckan blev detta väldigt tydligt för mig och jag blev ledsen och arg.
Två klarinettelever i 11 års ålder har lektion.
Vi brukar alla spela tillsammans men nu ville de att
1 Jag inte skulle spela-för då hörde inte vad de själva spelade. Inget konstigt i det, det kan vara svårt att urskilja sin egen ton och det är svårare när någon annan spelar med. Vi har ju ett uppdrag att alltid ha gruplektioner och detta är en problem för oss pedagoger då vi vet att barnen måste få höra sig själva.
2. De skulle spela var för sig. Inga problem heller. Man lär sig av att lyssna och sedan behvövs också lite vila för läppar och det är ju en fysisk aktivitet att spela instrument.
3. Nu bestämde de att jag skulle sitta på en stol, inte gör något(spela piano till t ex) och
-du får bestämma vem som är bäst och vem som ska åka ut!
Detta är alltså en vardag nu, bedömning i alla lägen och sedan utslagning.
Vuxna i samhället har fixat detta åt uppväxande generation.
Det är de som ska ta hand om oss när vi lallar omkring på ålderns höst!
Undrar om de vill det?
De kanske har utröstning om oss när vi sitter i våra rullstolar.
Usch, henne vill vi inte ta hand om hon är ju.........................................................
Tänk på detta!
Kinesiskt ordspråk på vägen
Om du tvekar inför nästa steg riskerar du att bli stående på ett ben resten av livet!
Publicerad 2013-08-21 19:39:58 i pedagogik,
Nu har en lång sommar gått och skolan drar igång igen.
Alla intryck har mognat och det känns bra och kul att få delge mina kollegor tankar och funderingar från min jobbskuggning.
Fantastiskt att få ha gjort min studieresa. När jag börjar prata, visa bilder och berätta kommer alla intryck fram.
Nästan som om de legat och lurat lite och bara väntat på att få förmedlas vidare.
Två redovisningar är klara och jag hoppas på fler för det var stimulerande för mig att berätta och jag tror även stimulerande för de som lyssnade.
Publicerad 2013-06-09 16:39:38 i Allmänt, pedagogik,
Det här är en dörr.
Den går till vårt badrum.
Det har varit svårt att stänga dörren.
Det gick trögt för att den liksom fastnade uppe i högra hörnet.
Då kan man tänka att det behövs hyvlas av där uppe.
Enkel lösning, slipa av och dörren går enklare att stänga.
Men, nu var det ju inte det som var problemet.
Här är problemet!
Det står en kran och läcker, varmvatten.
Det blir fuktigt i badrummet, träet i dörren sväller.
Alltså! Täta kranen och problemet blir löst.
Vad har nu detta med pedagogik att göra?
Jo, inlärning är ofta problemlösning.
Om den som ska lära sig inte förstår vad som är problemet kommer aldrig det att bli någon lösning på problemet.
Då kan det bli som med dörren man försöker hitta en enkel lösning utan att ha gått på djupet.
Lärare måste ha en stor verktygslåda att gräva i. Verktyg som man ofta får genom erfarenhet.
Erfarna lärare/vuxna är väldigt viktiga för alla barn och ungdomar.
Publicerad 2013-06-08 10:44:36 i Allmänt, fotboll, pedagogik,
Nu har det gått precis en vecka sedan jag checkade ut från hotel Schweizer Hof i Halle.
Det regnade då och har tydligen regnat sedan dess.
Tågfärden gick genom översvämmade landskap även om den här delen inte var värst drabbad.
I Halle fanns ett hus som hade markeringar om översvämningsnivåer ända tillbaka till 1490!
Det var flera meter högre upp än nu och ger ett historiskt perspektiv. Även om vi tror att översvämningar och katastrofer är något som ökar nu har det förekommit katatrofer genom århundraden.
I Berlin var hela staden invaderad av rödvita fotbollsfans! Tyska cupen skulle avgöras och både Stuttgardt och Bayern Munchen har rött och vitt! Svårt att veta vem som var vem.100 000 supporters räknade man med.
Nåväl, det kom ingen flygbuss och jag antar att det berodde på detta. Intressant att se kön som väntade. Efter 40 min var i alla fall jag irriterad men ingen annan tydligen? Folk bara väntade och när det inte kom någon buss löste man det på något annar sätt. Detta gjorde då även jag. Jag hittade ett svenskt par i kön och vi delade på en taxi! För det fanns det gott om. När vi kom fram till Tegel Flughafen fick vi vänta 2,5 tim eftersom det var ett åskmoln över Berlin!
Lite pedagogik nu:
Jag skrev innan jag åkte ett blogginlägg om vila och nu vill jag uppmärksamma det igen.
Om man ska få någon nytta av sin inlärning behövs pauser och viloperioder!
Jag kan känna det tydligt efter den här resan. Jag var så fullproppad av intryck när jag kom hem så det är först nu en vecka senare som jag kan börja sortera intrycken.
Hjärnan eller egentligen våra båda hjärnhalvor har ju olika funktioner. Det faktumet har jag kommit nära under det senaste året. Om den organistoriska delen är fullproppad och överansträngd går det inte att samla nya fakta eller för den delen använda de fakta som finns lagrade. Det blir totalstopp! Och när det är så spelar det ingen roll vilken påtryckning som används. Det fungerar bara inte.Och det enda som hjälper är vila och träning i små doser.
Jag snubblade över detta föredrag av en händelse via FB (facebook). En gammal klasskamrat från grunskolan la ut den och jag hade just via kompis, kompis fått kontakt med honom igen efter 40 år!
Se inslaget, läs boken!
Föredrag av Jill Bolte Taylor
http://www.youtube.com/watch?v=UyyjU8fzEYU
Bok
Min Stroke Jill Bolte Taylor
Tyvärr kunde jag inte länka, men det är bara att kopiera länken och klistra in i webbläsaren.
Den är textad på svenska
Kastanjer i Vasaparken. Mäktiga men de blommar över så fort!!
