Repa upp Upprepning Repa upp
Här är nu bakstycket på bild. Man stickar ju på rundstickor och maskar av för halsringning och ringning i nacken.
För att fortfarande kunna sticka runt lägger man upp s k klippmaskor.
Det blir då färre maskor på varvet vilket upplevs som en lite lättnad. Det går ju fortare med färre maskor.
Innan man kommit dit kan ett varv ta upp till 1 tim att sticka. Beroende på hur mycket mönster som ska följas.
Vissa varv är ju enfärgade, några stycken, inte många, men då ska en extra tråd följa med och snos runt den färg man stickar med. Allt för att man ska få samma fasthet på hela arbetet. Och fastheten är typ som vävt tyg.
Det var målsättningen förr, som ett vävt tyg.
Nu stickar jag med ett garn som egentligen är ett vävgarn.
Prydvevgarn från Rauma. Så kvaliten har alla möjligheter att bli som ett vävt tyg.
Under arbetets gång blir det att repa upp! Ja det händer även om man har mönster och räknar och räknar. Se bild på mitt exelark
Sen stickar man samma mönster igen - upprepning.
Kanske blir det nått fel igen och då blir det att repa upp igen. Och nu kommer en upprepning igen.
Lite som att öva på ett musikstycke. Om och om och om igen. Allt för att resultatet ska bli bättre och bättre.
Inom musiken finns ju också ett tecken som visar att man ska ta om ett stycke.
Repris :II så här ser det ut.
Så jag kan känna mig som när jag övade på min klarinett.
Blir det inte bra- bara att ta om, många ggr.
Jag är alltså van helt enkelt.
Därför har jag inte tyckt att det momentet i utmaningen inte är ett problem.
Bara liksom. Jaha , nu får jag börja om igen.
Det är ändå resultatet som räknas till slut. Hur fint musikstycket låter och här hur fin den färdiga tröjan blir.
Fast det är ändå en skillnad mellan stickning och musik.
Stickningen finns kvar--- musiken klingar ut.
Man kan spela in- men mycket musik spelas live och då är det ingen återvändo. Det som ljudit ut till publik eller en själv finns inte kvar mer än i minnet. Stor skillnad skulle jag säga.
Och nu känner jag att stickningen är mer förlåtande och ger en annan glädje.
Blir det fel----bara att repa upp och börja om.
Sen kommer stunden då arbetet är klart och då---kanske blir det en saknad.
Det blev det under Spedetröjan. När den var färdigstickad saknade jag stunderna att bara ta upp arbetet och jobba på. Blev fina stunder.
Snart är det dags för moment 4 i Stickklassikern
Vantar från Norrland.
Ser fram mot föreläsningen av Erika Norvall Falck. Vantsamlare och expert på mönster från norra delen av vårt land.
Och sen är det slut på utmaningen. Oj vad tiden går fort när man har roligt!
Vi hörs
Gunilla
