gunillasinspiration.blogg.se

Så himla stolt över mig själv över att ha genomfört hela Stickklassikern 2023.

Vilken resa det har varit. Känns som igår när vi alla möttes på Skansen för vår Uppstart. Jag var verkligen laddad för utmaningen.

Vi fick ett fint paket med röda snören om. Som julafton. Vi öppnade paketet förväntansfullt. 

Sedan första genomgång, lunch, stickövning, besök på Skansens Dräktkammare och avslutning med otroligt fin middag på Solliden. 5++ på det köket. Upprymda, förväntansfulla och lite spända inför uppgiften åkte vi hem.

 

Och nu har det gått nästan ett år! 

Så många tankar och funderingar, reserch, planering och hur många maskor som helst stickade 

Lite skavsår och valkar och en och annan "stickskada". Långfingret har fortfarande ett litet märke och ringfingret en valk. Det var det värt!

De olika årstiderna har haft sina egna projekt. Först våren med Spedetröjan. Sommaren med Tvåändsstickning, Höst till vinter Hälsingetröjan och vantar från Norrbotten.

Jag följde upplägget med Workshops och föreläsningar och började inte på nytt innan det förra delmomentet var klart. Jag ville uppleva de fantastiska föreläsningarna innan jag började något nytt.

Det fungerade bäst för mig. Varje delmoment hade ju sina olika inriktningar.

 

Spedetröjan stickor nr 1,5 tätt tätt stickat. 44 m på 10 cm., Rauma Lammull. Jag tyckte det var jättekul att bara ha en stickning som låg där och väntade på morgonen. Jag stickade bäst då. Sen var det ju mycket planering och uträkningar. Fast de liksom flöt in i arbetet. Man mätte provade och fixade under tiden. Det var lite sorgligt när den var färdigstickad lagom till midsommar. Workshop i dekoration skulle ju vara efter sommaren. Så då fick Spedetröjan ligga till sig. Under tiden letade jag sidentyg och knappar. 

Och som final hittade jag lite pärlor hemma i gömmorna och då blev det pärlor också.

Den fina folkdräktsinspirerade skjortan som jag fått av mamma en gång för länge sedan passade så bra att ha under Spedetröjan. Och kronan på verket vår släktbrosch från ca 1850 från S:t Petersburg med massa diamanter!

Nu ni ska jag berätta lite om vad som hänt sen sist. Ja det är mycket det. Till exempel blev huset på landet fyllt av stora och små. Alltså semesterfirare som så trevligt delade dagarna med mig.

Jag var fortfarande full av tillförsikt över delmoment 2. Alltså efter Grundkurs och Fortsättingskurs i Tvåändsstickning (se blogginlägg : Paus i finstickandet från 5 april) tänkte jag att detta är en Piece off cake. Eller? 

Alltså det heter ju att man ska läsa igenom HELA beskrivningen innan man börjar. Det gjorde jag och dessutom var jag på en Workshop hos Uppstickaren (Karin Kahnlund) och som sagt fortfarande kaxig.

Det är nästan så man blir lite full i skratt vilken aningslöshet. 

Sommar, barnbarn, fint väder, odling av grönsaker, goda grillkvällar, bad osv.

Hjärnan var verkligen inte inställd på tänkande i flera led. Att när man gör detta ska man även göra detta och sen ska man tänka på detta. 

Det var ett stickande och ett upprepande utan dess like. Garnet blev krulligare och krulligare. Så fjärde ggn jag började om med triangelpartiet så drog jag helt enkelt av garnet. Nystade upp det och började med fint och fräscht garn. Ja jag har nu beställt lite mer för krullgarnet får nog ligga i garnlagret och vila sig.

Klar med vantarna vid moment sätt 17 maskor på en tråd för tummen lägg upp 17 maskor och då ska du ha 110 maskor. Framme där med båda vantarna. Nu blev det stopp igen. Jag räknade och räknade på vänster vante, vilket visade sig var tur att det var just den jag räknade maskor på. Jag fick inte ihop det.

Skrev t o m ett förvirrat mail till allas vår kursledare Karin. Som så snällt svarade på messet jag också skickade. Sen räknade jag maskorna på höger vante. Och se! där stämde det. Meddelar Karin att jag är totalt förvirrad och ber henne bortse från mailet.

Ja ni fattar, det var bara att repa upp igen. 

Nu är jag ju en postiv person och brukar försöka se nån mening med att saker går lite tokigt. 

Så jag har övat på triangelmönstret kan jag säga. Och just det mönstret hade jag ju inte stickat förut så jag kan det nu, kanske!?

Sen är det ju alltid handlaget och eftersom jag nu krånglat så med mönstret (bara min egen okoncentration) så får det helt enkelt duga som det blev. Huvudsaken att jag följt mönstret och att alla moment är på plats.

Se resultat här 

Efter en heldag på Skansen med 29 entusiastiska deltagare 2 inspirerande kursledare och ledsagare var jag så trött att hela söndagen gick åt att återhämta mig. Det var så fint och proffsigt ordnat.

Första projektet är att sticka en Spedetröja. Traditionellt plagg från Skåne. Vi fick höra en föreläsning av Inger Ohlsson. Spedetröjans expert. Sen provstickade med stickor 1,5 och tunt tvåtrådigt ullgarn. 40 maskor per 10 cm ska det vara minst! Knep och knåp.

Sorlet la sig och man kunde nästa ta på koncentrationen.

Vi fick också en rundvandring på Skansens dräktkammare. Mycket inspirerande att höra om dras verksamhet. Och att få se Spedetröjor och Hälsingetröjor ur deras samlingar. 

Hälsingetröjor är en av uppgifterna också. Mer om det senare.

Nu provstickar jag olika mönster och funderar på hur min Spedetröja ska se ut.

Röd kommer den bli och gärna med mycket strukturmönster har jag tänkt.

Nöjd med de räta maskorna men måste öva mer på de aviga så att strukturerna kommer fram ordentligt.

Lördagen avslutades med en festmiddag på Solliden. Fantastisk vällagad, god service och på slutet upplyst av levande ljus Det var ju Earthhour.

Så spännande. 

Jag har inventerat och kompletterat mina "redskap" 😁

Stickning är ju en materialsport som jag brukar säga.

Stickor ska ju ha, rätt storlek, rätt material, rätt längd och rätt spets!! 

Väldigt viktigt med spetsen. Ibland ska den vara trubbig ibland lite spetsig.

Allt beroende på vad man ska sticka och i vilket garn.

Vi kommer använda stickor nr

1,5 mm

1,75 mm

2,0 mm

2,5 mm

Rutat papper blyertspenna och sudd är nödvändigt.

Många kryss blir det.

Riktigt laddad

Har under intensiva dagar tagit del coh sökt bakåt i Riksarkivets digitala samlingar.

Läst och scannat igenom otaliga Församlingsböcker, Husförhörshandlingar och andra dokument.

Här kan man hitta var folk bodde, vad de arbetade med, barn som föds-döps, hur de flyttade än hit än dit.

Man kan också läsa noteringar om andra saker.

Allt är dokumenterat för eftervärlden och ibland känns det lite obehagligt att läsa.

Om man inte var läskunnig eller lite sämre i det - det står noterat noggrant 

Om man inte var så kunnig i kristendomskunskap-det står noterat

När man fick barn och det skulle döpas, föäldrarna står noterade.

Om det var klarlagt annars-fader okänd. Samt hur länge föräldrarna varit gifta. Prästen hade full koll på om barnet var avlat inom eller utom äktenskapet. Och det står i bläck för eftervärlden att läsa.

Den rubrik i Församlingsböckerna som jag kände mest obehag över och även en sorgsenhet är nog:

 

 

Den stämpeln går aldrig att tvätta bort, står du noterad på den sidan så står du där för alltid.

 

Så drev och utsatthet förr var lika hemskt eller kanske ännu värre än nu.

För alla noteringar följde dig för all framtid i böckerna. och flyttade du så följde allt med till nästa ställe.

Man kan bara tänka sig alla rykten och annat som spreds i byarna. Inget har nog egentligen förändrats. Människan är sig lik.

Det är bara kanalerna och snabbheten som ändrats. Men jag undrar jag.

Rykten och spridning gick säkert som en löpeld även förr.

Och sudda ut eller bort gick inte då heller. Det var skrivet med bläck i Församlingsböckerna.

Som jag och alla andra nu kan läsa kanske 100 år senare.

 

Så var noga vad ni sprider och hur. 

Allt var inte bättre förr.

 

Lev väl 

Gunilla

 

 

Insida- utsida
Rätsida- avigsida
Framsida- baksida
En slät och fin yta med glada färger säger inget om vad som döljer sig bakom. På andra sidan kan det vara ett trassel eller slätt och fint också. Det är det man inte vet. Vad som döljer sig bakom fasaden kan man inte veta eller förstå fullt ut.
I mötet med andra människor behöver vi tänka på det.
Den glättiga fasaden - ett stökigt inre.
Ett stökigt yttre- organisation och ordning i det inre.
För vem bestämmer vad som är ordning och reda!

I stickning finns ordet avig, avigsida = fel sida.
Men om man blandar fram och baksida så blir det nya fantastiska mönster. På engelska heter det knit and purl.
Det beskriver hur man gör. Knit= sticka, Purl = avig där purl också kan betyda kullerbytta. (Prisma Modern Engelsk Svensk ordbok)
Precis som garnet gör en kullerbytta över stickan.

Så gör en kullerbytta och ta fram din insida, avigsida, baksida ibland.
Insidan är en förutsättning för utsidan.
Tänk på det i alla möten med människor.

Spännande insidor är mer inspirerande än polerade utsidor.

Ha en fin dag/start på 2018

Idag har jag som pedagog fått en liten lektion i hur det kan låta när jag undervisar. :-)
En elev som kanske inte alltid orkar hela passet frågade om hon fick rita lite på tavlan. Ja det går väl bra svarade jag -bara du suddar efter dig.
Fram växte klarinettens alla delar.
Munstycke, överdel, underdel, klockstycke, päron, rörband och rörblad.
Sedan dök jag upp med min "klarre" en G-klav och lite noter.
Jag tycker det blev riktigt likt! :-)
Efter detta fick jag vara elev och lära mig alla delarna.
-"det ser svårt ut" sa jag till min nya "lärare"
-ingen fara- svarade hon snällt, Jag kommer att förklara allt för dig.
Sedan berättade hon hur man gjorde, men vi fick inte lära oss alla delar idag utan vi skulle fortsätta nästa gång.
Ni ser bilden ovanför hur det blev!
Helt underbart tycker jag.
Tänk vad som finns i de små liven bara man låter dem få komma till tals.
Det är lite temat för min undervisning den här veckan.
Jag har helt enkelt frågat eleverna om de undrar över något, eller vad de vill spela idag? Du får välja helt vad vi ska göra. Tyckte vi behövde en andningspaus efter fredagens konsert.

I fredags hade jag en Alla Hjärtans Dag-samling. Föräldrarna var inbjudna och eleverna och jag musicerade tillsammans.
Det var slutredovisningen inför mig själv och för alla medverkande i mitt projekt Alla spelar tillsammans oavsett ålder instrument och kunskapsnivå.
Under terminen har eleverna övat samma låtar. Jag har anpassat stämmor och hur mycket av låtarna man ska kunna. Det mesta har lärts in på gehör men om man ville ha noter gick det också bra.
Vid två tillfällen har vi övat tillsammans allihop.
Fantastiskt lärorikt har det varit.
Eleverna har lärt känna sina instrument på ett mycket bättre sätt samt att de har lärt känna varandra.
Det är roligt att kunna spela en harmoniföljd på pianot när eleverna kommer in i lektionssalen och de bara plockar ihop instrumenten och hänger på! :-)
Det är då som man känner att detta är ett fantastiskt arbete och att det är en förmån att få arbeta tillsammans med små individer i utveckling.

Andra dagar kan det vara tvärtom.....men det är en annan historia!
Utan människor som kan och tillåts vara kreativa stagnerar samhället.

Gunnilla med sin "klarre"