gunillasinspiration.blogg.se

Stickning i fokus

Optimisten

Publicerad 2023-12-31 15:04:40 i Allmänt, delsbo, handarbete, hantverk, historia, hälsingetröja, hälsingland, knitting, stickning,

Okej
Här kommer en berättelse om mig som optimist.
Hej och hå helt enkelt.
Jag var på en trevlig resa till Skåne för att hälsa på en stickkompis och vara med på en Stickhelg i Farhult.
Väldigt trevligt ordnat av Bra Flyt och med Karin Kahnlund, Uppstickaren som ciceron.
Jag hade med mig min Delsbotröja och tänkte sticka lite på ärmarna.
Full av tillförsikt talade jag glatt om att jag behövde inte göra något mer åt mönstret. 
Det var bara att sticka på......
På den tröja jag hade som förlaga var nämligen ärmarna raka och hjärtmönstret lika stort och uprepades 3 ggr.  Busenkelt! ;-)
Nåja, insikten kom. Jo, du behöver räkna om och förstora hjärtraderna.
OptimistGunilla fick bita i sura äpplet.
Eller faktiskt vid närmare eftertanke blev jag lite glad. Det var ju det som är utmaningen att  skapa en personlig tröja som följer traditionen. I mitt fall från Delsbo. Hela tröjan formas efter personen och mönstren på ärmarna räknas om när det behövs.
Så , jag räknade om till hjärtrad nummer två. Ritade in i mitt Exelark och satte i stickorna igen. 
Och eftersom jag ökat varje hjärta blev det 12 nya maskor.
För att hålla reda på ökningarna fick jag ta fram mina fina små markeringssäkerhetsnålar.
Jag hade ju köpt såna inför projektstarten och nu kom de till användning. Jag la också ökningarna mellan hjärtana så de skulle smälta in i mönstret.
Hjärtrad två stickades.
Och sen var det bara att rita upp nästa hjärtrad med sina ökningar. 
Mera säkerhetsnålar fram. Tur att det var många i burken.
Nu är jag framme vid slutet på hjärtrad 3 och då är det bara slutet på ärmarna kvar. 
Det ska ju vara en röd bård och så ska allt passas ihop med livet och ärmhålet.
En kil ska också stickas.
Så nu blir det att mäta och räkna igen.
Att skapa en tröja så här är ju ett flytande projekt. Det växer fram. I alla fall första gången man gör det.
Och egentligen är det vägen dit som är det roliga. Tycker jag.
 
Nu är det nyårsafton och jag pausar lite och tar tag i räknande på nya året.
Livet blev i alla fall klart 2023 så årtalet stämmer på tröjan. :-)
 
H G O D     Hustru/gift  Gunilla   Olof , pappas namn D dotter
2 0  2  3     Årtalet, måste hinna dit innan året är slut!
Se inlägg 21 okt 2023
 
Gott Nytt År 
önskar Optimisten
Gunilla
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (0)
Delsbo, Hälsingland, Kaststickning, folkdräkt, knitting, stickning,

Historien om ett slagbord

Publicerad 2023-08-24 15:39:19 i Allmänt, Tvåändsstickning, handarbete, hantverk, historia, inlärning, knitting, kvinnohistoria, rötter, skåne, spedetröja, stickning,

Det här är en historia om ett bord. Ett slagbord från slutet av 1800 talet.

                                        
 
Adress 1 Storgatan Östermalm

Det har tillhört min mammas morfar. Gustaf Tottie född 1866 död 1949. Han var Kansliråd i Kungliga Majestätets kansli. Jag vet inte riktigt vad det betyder men han hade säkert husa kanske också mahognyport. Tänk Karl-Bertils Jul. I köket stod slagbordet och det är faktiskt lite högre än vanliga matbord. Så bordet var nog ett arbetsbord. Praktiskt för man kan fälla ut det på båda sidorna. Då blir det 170 cm. Jag ser framför mig hur det ställdes upp burkar med inlagda gurkor, lingonsylt och kanske bakades det också på bordet. Jag har en receptbok från Valborg Rettig upptecknad mellan 1875 - 1916. Det är min mammas mormor. Mamma till Gustafs fru Anna Rettig. Anna fortsatte att teckna ner recept. Och 1928 skrev hon receptet på en Hafrekaka. Samma år som min mamma föddes.

                                          
 
Adress 2 Sibyllegatan 43-54 Östermalm

Bordet stod kvar i köket och när Gustaf dog 1949 flyttade det till min mormor och morfar. Här stod det bara hopfällt längs en vägg i Jungfrukammaren.

Adress 3 Adolf Fredriks torg 1 A (nuv Mariatorget) Södermalm

Min mamma gifte sig och flyttade till Södermalm. Bordet fick då komma till den nya lilla familjen. Det fungerade som köksbord igen. Fast nu som matbord inte arbetsbord.

Adress 4 Aprikosgatan 34 Hässelby

Min bror och jag föddes och familjen flyttade till en alldeles nybyggd fastighet i Hässelby Gård 1956. Hiss, badrum, matkällare med frysskåp. Tvättstuga med stenmangel. Bordet flyttade med. Fortfarande matbord.

Adress 5 Ängsvägen 20 Lidingö

Familjen som nu bestod tre barn flyttade till radhus 1960. Bordet hängde med. Fortfarande matbord. Nu med vaxduk på. Här blev det väl använt. Perfekt för att plugga på. Stort och bra. Alla anteckningar kunde man sprida ut. Och det dracks te, litervis. Knäckebrödsmackor med ost på. Och om det var nått svårare plugg så festade man på Ballerinakex.

Adress 6 Milvägen 19 Lidingö

Barn flög ut, radhuset såldes och mamma flyttade till nytt radhus. Nu hamnade bordet i ett förråd. Där stod det länge och väl. Tills ett barnbarn kom inflyttandes från Norge. Den nya familjen behövde möbler och nu kom bordet fram igen.

Adress 7 Enspännargatan 28 Hässelby Gård

Tillbaka till Hässelby Gård alltså. I köket som matbord. Nya barn som åt middag, ritade och pysslade på bordet. Familjen flyttade till Nacka.

Adress 8 Assessorsgatan 18 Södermalm

Bordet kom då tillbaka till Södermalm till mig. Och nu funderade jag på att sälja det. Det hade ju blivit modernt med slagbord. Gärna gamla med patina.

Så jag kontaktade en kamrat som var duktig på att renovera gamla möbler. Han fixade till det. Stadgade upp, lagade benet och behandlade ytan.

Och då slog det mig! Jag behåller bordet det är ju jättebra som arbetsbord.

Så här har nu lagats instrument, målats tavlor, sorterats noter och använts som sybord.

Ni som följer mig på Instagram och Facebook har sett många bilder på mina stickade vantar, sockor mössor och tröjor med bordet som underlag.

                                       
 

Nu är slagbordet mitt arbetsbord under projektet och utmaningen:

En Svensk Stickklassiker 2023.

Här ligger 3 av delmomenten. Ett är klart de två övriga under arbete.

Så praktiskt att ha en stor yta att lägga upp allt på.

Så när jag står och jobbar tänker jag på hur ett bord kan följa med i en släkt genom åren. Från arbetsbord till matbord och tillbaka till arbetsbord.

Jag tänker också på min kamrat som tyvärr inte finns med oss mer. Hur fint han renoverade och på så vis räddade bordet kvar hos mig.

Kanske har även ni någon möbel som vandrat i släkten och som kan påminna om tider som gått.

 

Tack för att ni läst

Snart kommer även delmoment 4 att läggas upp på bordet.

Södermalm i augusti 2023

Gunilla

 

 
Kommentarer (0)
dalarna, knitting, malung, skåne, tvåändstickning,

Första Workshopen klar och man är igång!

Publicerad 2023-04-03 19:36:00 i Allmänt, handarbete, hantverk, historia, inlärning, knitting, kvinnohistoria, skåne, spedetröja, stickning,

Workshop Spedetröja:
Först tillverkade jag en Toile, nytt för mig. Alla som sytt mycket vet ju förståss att det är en mall i bomullstyg som man sen kan sy eller sticka efter.Trång skulle den vara och sluta i midjan. Midjan sitter väldigt högt upp, man är verkligen inte van vid det på moderna kläder. Nåväl- jag fick på mig min Toile med hjälp av vänlig kursledare, Karin Kahnlund. Den satt som gjuten på kroppen. Rörelsevidden på Spedtröjan ska vara högst 1-2 cm så bomullstyg som inte töjer sig passar utmärkt.
Sen var det att planera hur Spedetröjan skulle se ut med mönster. Jag hade en idé och hade provstickat mig ner till 40m/10 cm. I slätstickning var jag nog på 45m/10 cm. 
Vi jobbade på i gruppen. Ibland i total tystnad andra stunder i skratt och fniss. 
Väl hemkommen lite snurrig av alla siffror, maskor, mått och mönster blev det till att vila. Hjärnan hade jobbat klart för den dagen. 
Jag började med uppläggning av ärm nästa dag. Jag tror jag la upp och ändrade maskantal minst 5 ggr innan jag till slut kom fram till det första jag provat! Jag provade också att sticka på strumpstickor och testade att sticka med 3 rundstickor. 3 rundstickor blir nog det bästa när jag stickar kroppen. Men jag slutade med att bestämma mig för att sticka med Magic Loop. Har gjort det mycket när jag stickar FairIsle. 
Det praktiska med Magic Loop är att det är så enklet att prova ärmen. Som jag har gjort på bilden. För prova det kommer man få göra ofta. 
Nästa utmaning var att lägga upp den andra ärmen. Man stickar ju bäst båda ärmarna parallellt. Så man kommer ihåg vad man gjort :-) och att stickfastheten blir samma.
Det var inte lätt att lägga upp så att ärmarna blev exakt lika vida. Och då menar jag exakt. Här jobbar man ju med millimetrar. Och med tunnt garn och tunna stickor så gör en mm hit eller dit stor skillnad. 
Ja det blev ju att antal uppläggningar och provstickning och upprepningar till. Envishet är ju bara förnamnet som behövs till det här projektet. 
Är nu nöjd med resultatet så långt.
Nästa moment är att räkna ut ökningarna och lägga in mönstret som ska följa ärmen upp. 
Inga sticksår i pekfingret än. Men det börjar bli en valk på höger ringfinger. 
Som klarinettist är man dock van vid valkar på tummen och skavsår på insidan av läppen så det här känns bara som vanligt!
 
Häng med på resten hälsar Gunilla
 
 
Kommentarer (1)

En dag kvar!

Publicerad 2023-03-24 08:49:27 i Allmänt, handarbete, hantverk, historia, inlärning, knitting, kvinnohistoria, pedagogik, utveckling,

I morgon bär det av till Skansen och uppstart En Svensk Stickklassiker.
Så spännande. 
Jag har inventerat och kompletterat mina "redskap" 😁
Stickning är ju en materialsport som jag brukar säga.
Stickor ska ju ha, rätt storlek, rätt material, rätt längd och rätt spets!! 
Väldigt viktigt med spetsen. Ibland ska den vara trubbig ibland lite spetsig.
Allt beroende på vad man ska sticka och i vilket garn.
Vi kommer använda stickor nr
1,5 mm
1,75 mm
2,0 mm
2,5 mm
Rutat papper blyertspenna och sudd är nödvändigt.
Många kryss blir det.
Riktigt laddad





Kommentarer (0)

Dåtidens drev i samhället -inget nytt

Publicerad 2019-09-11 00:07:04 i Allmänt, drev, historia, rötter, utveckling,

Har under intensiva dagar tagit del coh sökt bakåt i Riksarkivets digitala samlingar.
Läst och scannat igenom otaliga Församlingsböcker, Husförhörshandlingar och andra dokument.
Här kan man hitta var folk bodde, vad de arbetade med, barn som föds-döps, hur de flyttade än hit än dit.
Man kan också läsa noteringar om andra saker.
Allt är dokumenterat för eftervärlden och ibland känns det lite obehagligt att läsa.
Om man inte var läskunnig eller lite sämre i det - det står noterat noggrant 
Om man inte var så kunnig i kristendomskunskap-det står noterat
När man fick barn och det skulle döpas, föäldrarna står noterade.
Om det var klarlagt annars-fader okänd. Samt hur länge föräldrarna varit gifta. Prästen hade full koll på om barnet var avlat inom eller utom äktenskapet. Och det står i bläck för eftervärlden att läsa.
Den rubrik i Församlingsböckerna som jag kände mest obehag över och även en sorgsenhet är nog:
 
Förteckning öfver Idioter, som från barndomen varit mindre vetande och aldrig egt fullt förstånd
 
Den stämpeln går aldrig att tvätta bort, står du noterad på den sidan så står du där för alltid.
 
Så drev och utsatthet förr var lika hemskt eller kanske ännu värre än nu.
För alla noteringar följde dig för all framtid i böckerna. och flyttade du så följde allt med till nästa ställe.
Man kan bara tänka sig alla rykten och annat som spreds i byarna. Inget har nog egentligen förändrats. Människan är sig lik.
Det är bara kanalerna och snabbheten som ändrats. Men jag undrar jag.
Rykten och spridning gick säkert som en löpeld även förr.
Och sudda ut eller bort gick inte då heller. Det var skrivet med bläck i Församlingsböckerna.
Som jag och alla andra nu kan läsa kanske 100 år senare.
 
Så var noga vad ni sprider och hur. 
Allt var inte bättre förr.
 
Lev väl 
Gunilla
 
 
 
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela