gunillasinspiration.blogg.se

Stickning i fokus

Jag har gått i mål!

Publicerad 2024-02-15 18:51:00 i Allmänt, Tvåändsstickning, dalarna, delsbo, handarbete, hantverk, hälsingetröja, hälsingland, knitting, kvinnohistoria, malung, skåne, spedetröja, stickning, utveckling,

Så himla stolt över mig själv över att ha genomfört hela Stickklassikern 2023.
Vilken resa det har varit. Känns som igår när vi alla möttes på Skansen för vår Uppstart. Jag var verkligen laddad för utmaningen.
Vi fick ett fint paket med röda snören om. Som julafton. Vi öppnade paketet förväntansfullt. 
Sedan första genomgång, lunch, stickövning, besök på Skansens Dräktkammare och avslutning med otroligt fin middag på Solliden. 5++ på det köket. Upprymda, förväntansfulla och lite spända inför uppgiften åkte vi hem.
 
Och nu har det gått nästan ett år! 
Så många tankar och funderingar, reserch, planering och hur många maskor som helst stickade 
Lite skavsår och valkar och en och annan "stickskada". Långfingret har fortfarande ett litet märke och ringfingret en valk. Det var det värt!
De olika årstiderna har haft sina egna projekt. Först våren med Spedetröjan. Sommaren med Tvåändsstickning, Höst till vinter Hälsingetröjan och vantar från Norrbotten.
Jag följde upplägget med Workshops och föreläsningar och började inte på nytt innan det förra delmomentet var klart. Jag ville uppleva de fantastiska föreläsningarna innan jag började något nytt.
Det fungerade bäst för mig. Varje delmoment hade ju sina olika inriktningar.
 
Spedetröjan stickor nr 1,5 tätt tätt stickat. 44 m på 10 cm., Rauma Lammull. Jag tyckte det var jättekul att bara ha en stickning som låg där och väntade på morgonen. Jag stickade bäst då. Sen var det ju mycket planering och uträkningar. Fast de liksom flöt in i arbetet. Man mätte provade och fixade under tiden. Det var lite sorgligt när den var färdigstickad lagom till midsommar. Workshop i dekoration skulle ju vara efter sommaren. Så då fick Spedetröjan ligga till sig. Under tiden letade jag sidentyg och knappar. 
Och som final hittade jag lite pärlor hemma i gömmorna och då blev det pärlor också.
Den fina folkdräktsinspirerade skjortan som jag fått av mamma en gång för länge sedan passade så bra att ha under Spedetröjan. Och kronan på verket vår släktbrosch från ca 1850 från S:t Petersburg med massa diamanter!
Sen kom sommaren med odling, sol och bad.
Då tog jag tag i Tvåändsstickningen. Halvvantar från Malung. Stickorn nr 1,75 och Wåhlstedts tunna Z tvinnade garn. Kanske inte bästa tidpunkten men man hade ju lite i bakhuvudet att fler moment skulle komma. Ojoj vad jag höll på. Vet inte vad jag ska skylla på. Jag var helt ofokuserad och okoncentrerad. Jag räknade och stickade, repade upp, började om och höll på. Här gällde det ju att följa ett givet mönster. Spedetröjan fick man ju konstruera själv med allt vad det innebar. Kanske jag måste rannsaka mig själv. Det heter ju att man ska läsa igenom HELA mönstret innan man börjar OCH sticka provlapp. Här var det nog lite si och så med det. Vilda chansningar skulle man kunna säga. Och detta var en bra lärdom. Läs hela mönstret och --- försök förstå också. 
De blev klara och jättefina och jag är så nöjd över dessa.
I augusti blev det Workshop med Spedetröjan.
I hela Stickklassikern är det ju också en del sömnad.  Nu blev det finsömnad i sidentyg. Lilla Ester svärmor som blen 100 år hjälpte till från himlen och såg till att stygnen blev jämna och fina. Tänker på henne och hennes trampmaskin och alla sömmar hon sydde för hand. Även min mormor har dykt upp i tankarna under projektet. Hon försåg oss med sockor och sydde klänningar till mig och mina kusiner. Jag har kvar sybehör från henne som kom väl till pass. Mer om det senare i min berättelse.
 
Hälsingetröja
Här börjar väl egentligen den riktigt stora utmaningen. Jag startade med ett besök i Skansens dräktkammare. De var så snälla och tog emot mig. Jag hade sett en Delsbotröja på Uppstartsdagen som jag ville inspireras av. En hel dag var jag på Dräktkammaren och botaniserade bland Delsbotröjorna. Ritade av mönster och tog mått. Och åkte Djurgårdsfärja fram och tillbaka. Alltid lika kul att åka båt tycker jag.
Nu hade jag lärt mig läxan! Provlapp på provlapp. Först alla garner som fanns som alternativ. Sen det garn jag valde i mönster och i rundstickning. Nu var jag väl ordentligt förberedd!
Jag valde Rauma Prydvevgarn som jag tyckte jag fick det bästa resultatet av. Stickorn nr 2,25.
 
Och nu  till utmaningen.
Tröjan skulle kaststickas för att få den riktigt tät. Och inte kasta som tvåändsstickning utan som man gör på Shetland och i många länder. Garnet i höger hand, kasta om stickan lyft av maskan. Nu skulle det ju vara två färger för det mesta så då blev det att sno färgerna, varannan gång åt ett håll varannan åt andra hållet. Det är därför jag kände att jag ville hålla isär de olika momenten eftersom det skiljde så i teknik.
Man också lägga pussel med bårder och hjärtmönster. Mycket räknande och tänkande. Jag gick över från rutat papper till Exel på datorn. Hurra för den kunskapen. Klippa och klistra blev ju så mycket enklare med datorn. 
Här snubblade jag också till lite. Jag trodde jag skulle börja med ärmarna som jag gjorde på Spedetröjan. Det visade sig inte vara så bra. Först ville jag ju se hur Hjärtmönstret blev i bredd och höjd. Så det blev bålen först sedan  ärmarna och då var jag överoptimistisk och trodde jag var klar med räknande efter första hjärtbården.
Men, men det blev att räkna igen. Fram med dator och Exel. 
Ibland är det lite lustigt hur hjärnan vill ta den lättaste vägen. Det går nog bra tänker hjärnan och sen får något slags förnuft rycka in och hejda galenskapen och lättjan. Tröjan blev klar och skulle fodras med linnetyg.
Nya lärdomar igen. Sy med oblekt linnetråd som skulle vaxas med bivax innan. Stygnen skulle även här vara osynliga, oblekt tråd rött linnetyg. Jättekul var det att sy detta. Och så luktade det så gott av bivaxet. Och så till mormors sybehör. Hyskor och hakar från "anno dazumal" kom till användning. Jag fick sy om och om och om igen (som i ABBA låten). Det gällde ju att passformen skulle hålla och inga glipor synas. Den satt som en keps, som maken skulle sagt!
Vi har också fått lära oss var midjan sitter. Så det var tur att jag hade bra byxor som jag skulle kalla höga i midjan. Men de sitter alltså precis i midjan de med. 
Det står 2023 på Delsbotröjan men den blev klar första veckan på 2024. Tycker ändå att jag höll tiden bra!  
 
Nu blev det januari 2024 och nästa moment var vantar.
Norrbotten 
Inleddes med ett inspirerande föredrag av Erika Nordvall Falck
Två par vantar ingick i Stickklassikern.
Ett par marknadsvantar och ett par arbetsvantar.
 
Jag valde Vantar från Jukkasjärvi Kyrka. Ett par vantar som Teres Torgrim ritade av 1947. När de byggde om kyrkan hittade man gravar och dessa vantar. De har strukturmönster och är tätt stickade för att vara varma. Garnet heter Alice,3trådigt från Filtmakeriet och stickorna jag använde var 2,25. 
Och så till finalen!
 
Marknadsvantar från Jokkmokk.
Gerdas blommor.
Ursprungligen var de oranga som bottenfärg. Under Erikas föredrag önskade hon att vi skulle utmana och leka med färger. Hon sa att det egentligen inte fanns några regler, men att man kunde se vilket område vantarna var ifrån ändå.
Garnet heter Áhkko och kommer från Stoorstålka. Stickorn nr 1,75 mudd och 2,0 handen.
Jag kände att jag ville uppmärksamma den samiska traditionen och valde färger efter den Samiska flaggan. Rött och blått delat. Så mina vantar som blev klara på den samiska Nationaldagen 6 februari är en homage till Norrbotten och dess tradition i stickning.
Man kunde ha tofs om man ville. Jag tog genast till mig det och tänkte på mina barn som
på 80 talet absolut ville ha STORA tofsar på mössorna. Så det blev stora fina tofsar på vantarna. Nu är det bara att åka till Jokkmokks Marknad och vara fin i färgglada vantar med stora tofsar. 
 
Och nu är det slut på det roliga. Med stolthet och lite vemod är min Stickklassiker avslutad. 
Ett otroligt lärorikt år både i stickning, sömnad, mönsterkonstruktion, tålamod, teknik och kämpaglöd. Jag visste ju att jag är en envis person och en person som aldrig ger sig.
Och det har jag nu fått ännu ett bevis på. 
Det är så fantastiskt med alla nya vänner jag fått under resan. Alla skratt och hejarop som skallat över hela Sverige, en bit in i Norge och i Schweiz. 
 
Stort tack till Karin Kahnlund och Evelin Skeppström som hållit ihop oss alla under resan och bistått med kunskap och råd.
Önskar lycka till till nästa gäng i En Svensk Stickklassiker 2024 
 
Foton @chefjungstedt
 
Jag stickar vidare på nya projekt men just nu lite oklart vad.
Kram till alla 
Gunilla
 
 

 
 
 

Små viktiga tillbehör och redskap

Publicerad 2023-09-14 10:55:00 i Allmänt, handarbete, hantverk, knitting, kvinnohistoria, skåne, spedetröja, stickning,

Nu är jag halvvägs in i Stickklassikern.
Bara tänk på det. Hälften av det roliga kvar! Hur ska det gå sen?
Hela projektet är nu en viktig del av min vardag. Inte varje dag hela tiden. Men ändå tankarna finns med en under dagarna.
Jag sitter inte och arbetar aktivt hela hela tiden. Utan för mig har det blivit i perioder.
Nu senast var det dekoration och utsmyckning av Spedetröjan.
Klippa i stickat, passa in sidentyg runt halsen. Sy med små små stygn i det fina tygen.
Lägga veck osv. 
Så nu har jag finsytt med sysilke. Länge sen sist. Svärmor var ju finsömerska på NK och hon har liksom hängt med mig under den här delen. Allt har legat utbrett på hennes slagbord.
Stygnen ska vara lika stora och helst osynliga om det går.
Nu skulle ju sidentyget sys fast med pricksöm och den syns ju. Så här blev det-är prickarna lika stora. Men infodringen där blev det-osynliga stygn. Försök till i alla fall.
Kul med utmaningen och om man bara andas och inte har bråttom så blir det liksom meditativt.
 
Nu kommer nästa fläkt från förr.
 
Jag har tråcklat och tråcklat som aldrig förr. Åh vad man tyckte det var tråkigt i Syslöjden(nuv textilslöjd). Man hörde hur läraren poängterade hur viktigt det var att tråckla. Man försökte smita och fusk-sy med stora stygn. Det gick INTE nu. Här talar vi tråckling på hög nivå. Dessa små veck måste ju ligga fint och rakt. Har ändrat många gånger och flyttat vecken. Man är ju lite perfektionist.
Tanken dyker ju upp jag gör detta kanske en gång i mitt liv. Då ska det vara så bra som möjligt. 
Jag satsade på färgglatt och lite pråligt faktiskt. Tyg inköpt på Berg och Blånad i Tofte. Hos en sömmerska som syr Norska Bunader och andra plagg från olika århundraden.
Lite mer sidentyg från SidenCarlsson på Drottninggatan i Stockholm. Expediten såg frågande ut först. Men sen när hon fick klart för sig projektet blev hon eld och lågor och valde färg och sysilke med stor inlevelse.
Foder ett linnetyg från Tygverket på S:t Paulsgatan på Södermalm.
 
Tillbaka till tråcklingen och nålandet!
Nu kommer nästa äldre släkting in. 
Tråckeltråden kommer från min mormor. En härlig tråd från Mölnlycke.
Bomull 1000 m krympfri. Många meter tråd blev det.
Knappnålarna är mina egna. Inköpta på Tygverket för många år sen. De är extra smala och smidiga.
Expediten sa till mig - De här är ju lite dyra, det finns billigare.
Jag kommer i håg att jag tänkte: Varför säger du så till mig. Ser jag ut som om jag inte har råd! Eller? 
-Jag svarade naturligtvis - Jag vill ha det extra fina knappnålarna. 71,50 kr kostade dom och det var många år sen så det var ju en stor summa då. Men väl värt.
 
Nålpåträdare. Kommer ihåg min mormor. Hon använde sån ofta.
Nu hade hon tyvärr både grå och grön starr. Och på den tiden var det svårare att få hjälp med ögongen. Tur att forskning går framåt. Men hon sydde på ändå. Minns när hon stoppade strumpor med sån där stoppsvamp!
 
 
Så med en air från förr har jag nu gjort färdigt Moment 1 i Stickklassikern.
I det här blogginlägget finns ingen bild på den färdiga Spedetröjan. Det är det där med perfektionismen. Har inte fått fram rätt färgnyanser på bilderna. Så innan dess blir det ingen offentlig bild på min Spedetröja.
 
Nu kastar jag mig över nästa moment Hälsingetröja.
Stickor nr två.
Och jag ska nu kaststicka. Som de gjorde förr och som man stickar i många länder fortfarande.
Nu får googla på det.
 
Hösten är fin och jag ska verkligen få tid för en svamputflykt också.
 
Gunilla
 
 
 
 
 

Historien om ett slagbord

Publicerad 2023-08-24 15:39:19 i Allmänt, Tvåändsstickning, handarbete, hantverk, historia, inlärning, knitting, kvinnohistoria, rötter, skåne, spedetröja, stickning,

Det här är en historia om ett bord. Ett slagbord från slutet av 1800 talet.

                                        
 
Adress 1 Storgatan Östermalm

Det har tillhört min mammas morfar. Gustaf Tottie född 1866 död 1949. Han var Kansliråd i Kungliga Majestätets kansli. Jag vet inte riktigt vad det betyder men han hade säkert husa kanske också mahognyport. Tänk Karl-Bertils Jul. I köket stod slagbordet och det är faktiskt lite högre än vanliga matbord. Så bordet var nog ett arbetsbord. Praktiskt för man kan fälla ut det på båda sidorna. Då blir det 170 cm. Jag ser framför mig hur det ställdes upp burkar med inlagda gurkor, lingonsylt och kanske bakades det också på bordet. Jag har en receptbok från Valborg Rettig upptecknad mellan 1875 - 1916. Det är min mammas mormor. Mamma till Gustafs fru Anna Rettig. Anna fortsatte att teckna ner recept. Och 1928 skrev hon receptet på en Hafrekaka. Samma år som min mamma föddes.

                                          
 
Adress 2 Sibyllegatan 43-54 Östermalm

Bordet stod kvar i köket och när Gustaf dog 1949 flyttade det till min mormor och morfar. Här stod det bara hopfällt längs en vägg i Jungfrukammaren.

Adress 3 Adolf Fredriks torg 1 A (nuv Mariatorget) Södermalm

Min mamma gifte sig och flyttade till Södermalm. Bordet fick då komma till den nya lilla familjen. Det fungerade som köksbord igen. Fast nu som matbord inte arbetsbord.

Adress 4 Aprikosgatan 34 Hässelby

Min bror och jag föddes och familjen flyttade till en alldeles nybyggd fastighet i Hässelby Gård 1956. Hiss, badrum, matkällare med frysskåp. Tvättstuga med stenmangel. Bordet flyttade med. Fortfarande matbord.

Adress 5 Ängsvägen 20 Lidingö

Familjen som nu bestod tre barn flyttade till radhus 1960. Bordet hängde med. Fortfarande matbord. Nu med vaxduk på. Här blev det väl använt. Perfekt för att plugga på. Stort och bra. Alla anteckningar kunde man sprida ut. Och det dracks te, litervis. Knäckebrödsmackor med ost på. Och om det var nått svårare plugg så festade man på Ballerinakex.

Adress 6 Milvägen 19 Lidingö

Barn flög ut, radhuset såldes och mamma flyttade till nytt radhus. Nu hamnade bordet i ett förråd. Där stod det länge och väl. Tills ett barnbarn kom inflyttandes från Norge. Den nya familjen behövde möbler och nu kom bordet fram igen.

Adress 7 Enspännargatan 28 Hässelby Gård

Tillbaka till Hässelby Gård alltså. I köket som matbord. Nya barn som åt middag, ritade och pysslade på bordet. Familjen flyttade till Nacka.

Adress 8 Assessorsgatan 18 Södermalm

Bordet kom då tillbaka till Södermalm till mig. Och nu funderade jag på att sälja det. Det hade ju blivit modernt med slagbord. Gärna gamla med patina.

Så jag kontaktade en kamrat som var duktig på att renovera gamla möbler. Han fixade till det. Stadgade upp, lagade benet och behandlade ytan.

Och då slog det mig! Jag behåller bordet det är ju jättebra som arbetsbord.

Så här har nu lagats instrument, målats tavlor, sorterats noter och använts som sybord.

Ni som följer mig på Instagram och Facebook har sett många bilder på mina stickade vantar, sockor mössor och tröjor med bordet som underlag.

                                       
 

Nu är slagbordet mitt arbetsbord under projektet och utmaningen:

En Svensk Stickklassiker 2023.

Här ligger 3 av delmomenten. Ett är klart de två övriga under arbete.

Så praktiskt att ha en stor yta att lägga upp allt på.

Så när jag står och jobbar tänker jag på hur ett bord kan följa med i en släkt genom åren. Från arbetsbord till matbord och tillbaka till arbetsbord.

Jag tänker också på min kamrat som tyvärr inte finns med oss mer. Hur fint han renoverade och på så vis räddade bordet kvar hos mig.

Kanske har även ni någon möbel som vandrat i släkten och som kan påminna om tider som gått.

 

Tack för att ni läst

Snart kommer även delmoment 4 att läggas upp på bordet.

Södermalm i augusti 2023

Gunilla

 

 

Tveka inte!

Publicerad 2023-05-31 20:10:00 i Allmänt, handarbete, hantverk, knitting, kvinnohistoria, skåne, spedetröja, stickning,

 
Ibland byter jag de smala stickorna mot lite kraftigare redskap. 
På min tomt behövs en Korp så fort man vill plantera något nytt.
De kommer upp sten på sten och jord, ja det finns inte så mycket av.
 
Det här blogginlägget handlar inte direkt om min resa med En Svensk Stickklassiker. 
För nya läsae, en utmaning i stickkonsten med 4 delmoment som ska klaras av på ett år. 
Spedetröja, Tvåändsstickade vantar, Hälsingetröja och vantar från Norrland.
Inte allt stickas på smala stickor men alla moment kräver sin kunskap och envishet.
Jag antog utmaningen och det har varit så roligt och spännande. Och kommer bli framåt också.
 
Tillbaka till Korpen och varför jag hanterade den.
Förra året blev jag ensam för min make gick bort i cancer. Ganska hastigt. 
I hans minne har jag idag planterat några olika växter.
Han ville så gärna ha trädgårdshallon
- Jag sa: men vi har ju vildhallon. Dom är ju mycket godare och så har vi ju inget trädgårdsland
Han ville också köpa Amerikanska blåbär.
-Jag sa. men vi har ju hela tomten full med blåbärsris.
-Men sa han: barnbarnet som bor i USA tycker ju om dom. 
Jag tror han ville att barnbarnet skulle känna sig hemma när han kom på sommarbesök.
Liksom koppla ihop USA med Sverige.
Så, vi köpte inga trädgårdshallon och inga amerikanska blåbär för jag sa nej. 
 
Efter att ha hoppat på utmaningen med Stickklassikern  så känner jag att vad är det som stoppar dig!
Skärp dig nu: Gör saker bara. Vad kan gå fel!
 
Så jag har nu planterat Mormorshallon strax bredvid de vilda hallonen.
Och två buskar med Amerkanska blåbär. Man skulle ha två och olika sa personalen på Handelsträdgården.
De heter passande nog Putte och Pelle.
Jag tror de kommer trivas bredvid sina vilda svenska kamrater.
 
 
Och min uppmaning är
Gör bara Gör  annars kommer ni ångra er.
 
 
Uppdatering Spedetröjan. Kroppen är på gång, halvägs upp på ärmhålet.
Och sen är det ärmarna som ska slutföras med en kil som avslutning.
 
Ta vara på alla stunder.
 
Gunilla
 
 
 
 
 
 

Taktik vid arbete

Publicerad 2023-05-14 20:13:59 i Allmänt, handarbete, inlärning, knitting, kvinnohistoria, pedagogik, skåne, spedetröja, stickning,

 
 

Det där med maska för maska, varv på varv är ju ett mantra att påminna sig om.

Inte bara när det gäller krånglig stickning. Utan lite bra att tänka på vid andra tillfällen också.

T ex när man ska kratta en lång uppfart från barr och kottar. Liten bit i taget, meter för meter.

Systematik gör arbeten enklare och mer överskådliga. Och lättare att slutföra.

Om man vet att det blir 7 säckar barr innan man är klar så kan det ju kännas lite övermäktigt.

Så en liten bit, en liten hög i taget. Lägg direkt i säcken. Vänta inte tills allt är krattat.

Jag blev så nöjd att hela uppfarten nu ser lite mer städad ut. Men, men det finns stora och många tallar på tomten så nästa gång jag kommer ut ligger där ett gäng kottar igen.

Tallar är vackra och träd är viktiga så nått kalhygge a la grannen blir det aldrig på Pumpvägen 3.

Det var en lite betraktelse om annat i livet.

Nu tillbaka till stickningen.

Jag har nu 2 ärmar till 75 % stickade och kroppen upp till ärmhålen.

Det har varit lite omtag och upprepande av varv. Sånt man får räkna med då man skapar.

Och här är jag ju lite ute på djupt vatten. Inget mönster finns ju färdigt och tröjan ska ju vara skräddarstickad till mig.

Jag har också lyckats bryta av en sticka.

Har fler och det finns stickor att köpa så det är ju inget problem.

 

Spännande blir det nu när resten av kroppen ska stickas. För nu går det inte att prova längre. Inte förrän ärmar är monterade och halsringningen är uppklippt.

Jag har som tur är min Toile. Ja, förlagan i lakansväv som jag sytt ihop efter mina mått.

Sitter ute  kl 20.00 och det är fint ljus och varmt.

Njuter

 

 

 

Handlaget

Publicerad 2023-04-26 10:22:00 i Allmänt, handarbete, hantverk, kvinnohistoria, skåne, spedetröja, stickning,

 
Hm, stickor 1,5 är ju inte det som jag brukar sticka med.
Det har varit lite knepigt att få samma masktäthet hela tiden. Hade en paus av lite olika anledningar på nästan en vecka. Livet dök upp med massa måste.
Och när jag började igen blev det problem.
För löst, för hårt. Många uppläggningar senare var jag "back on track".
Så det där att man måste sticka varje dag har ju inte bara med att man ska hinna klart.
Det har att göra med handlaget också.
Jag som stickat väldigt mycket, och väldigt mycket Fair Isle. tvåtrådigt garn från Shetland och stickot nr 3 har det liksom i handminnet! Det blir 32 m på 10 cm. Varje gång!
Men inte med dessa små stickor. Det kan bli olika om jag inte verkligen koncentrerar mig. 
Så är det ju med nya moment. Man måste öva!
Eller som en förtvivlad 9 årig klarinettelev utbrast hängandes över skolbänken:
Det går inte! -Vad är det som inte går?
Det går inte om man inte övar! Han grät också- men det har jag inte gjort-ännu.
 
Nåväl, jag jobbar på och det ska ju vara en utmaning. 
En Svensk Stickklassiker är inget man rafsar av på en kafferast.
Inte minst -Det är kul att utvecklas och att utmana sig själv.
 
Ska jag ha sprund längst ner på bålen eller inte.
Det har varit med sprund, utan sprund, med sprund, med sprund. Ja ni förstår.
Och dessutom ska ju uppläggningarna vara exakta. Om och om igen lägger jag upp.
Nu är ena delen klar och jag håller andan när jag mäter den andra delen mot.
 
Tog en lite video med mitt knåpande.
Ligger på Insta. guj_knitting
 
 
I kväll ska vi alla Klassiker mötas digitalt.  Det ska bli superkul
Tänk att det positiva från pandemin kan leva kvar.
Hade stora funderingar innan pandemin varför man inte untnyttjat det digitala mer. Det behövdes en omskakning för att vi alla skulle komma igång.
 
Tveka inte att hoppa på en utmaning.
Jag lovar det är så kul att utvecklas och att bara hålla på.
Så kasta dig in i nån hobby och kör!!!
 
 
 
 
 

Suck och Pust

Publicerad 2023-04-18 11:00:12 i Allmänt, handarbete, hantverk, inlärning, knitting, kvinnohistoria, skåne, spedetröja, stickning,

Alltså kära stickvänner och alla intresserad av problemlösning.
Detta lilla mönster på 6 maskor ser ju lätt ut att sticka.
Men, men det är tydligen superkrångligt! För jag får repa upp och repa upp.
Som tur är har ärmen bara 140 maskor. Så det går ju ganska fort, dock lite irriterande.
Och man upptäcker felet inte förrän kanske två tre varv senare.....
Jag kommer INTE att låta detta mönster följa med på kroppen.
Då ska det bli ett annat och mycket större!
Egentligen inte så tokigt för kroppen kommer ju ha X antal hundra maskor och då borde ju mönstren vara större för att synas ordentligt.
Jag vill inte repa upp så långa varv.....
Fortsättning följer
Hej och hå

Första Workshopen klar och man är igång!

Publicerad 2023-04-03 19:36:00 i Allmänt, handarbete, hantverk, historia, inlärning, knitting, kvinnohistoria, skåne, spedetröja, stickning,

Workshop Spedetröja:
Först tillverkade jag en Toile, nytt för mig. Alla som sytt mycket vet ju förståss att det är en mall i bomullstyg som man sen kan sy eller sticka efter.Trång skulle den vara och sluta i midjan. Midjan sitter väldigt högt upp, man är verkligen inte van vid det på moderna kläder. Nåväl- jag fick på mig min Toile med hjälp av vänlig kursledare, Karin Kahnlund. Den satt som gjuten på kroppen. Rörelsevidden på Spedtröjan ska vara högst 1-2 cm så bomullstyg som inte töjer sig passar utmärkt.
Sen var det att planera hur Spedetröjan skulle se ut med mönster. Jag hade en idé och hade provstickat mig ner till 40m/10 cm. I slätstickning var jag nog på 45m/10 cm. 
Vi jobbade på i gruppen. Ibland i total tystnad andra stunder i skratt och fniss. 
Väl hemkommen lite snurrig av alla siffror, maskor, mått och mönster blev det till att vila. Hjärnan hade jobbat klart för den dagen. 
Jag började med uppläggning av ärm nästa dag. Jag tror jag la upp och ändrade maskantal minst 5 ggr innan jag till slut kom fram till det första jag provat! Jag provade också att sticka på strumpstickor och testade att sticka med 3 rundstickor. 3 rundstickor blir nog det bästa när jag stickar kroppen. Men jag slutade med att bestämma mig för att sticka med Magic Loop. Har gjort det mycket när jag stickar FairIsle. 
Det praktiska med Magic Loop är att det är så enklet att prova ärmen. Som jag har gjort på bilden. För prova det kommer man få göra ofta. 
Nästa utmaning var att lägga upp den andra ärmen. Man stickar ju bäst båda ärmarna parallellt. Så man kommer ihåg vad man gjort :-) och att stickfastheten blir samma.
Det var inte lätt att lägga upp så att ärmarna blev exakt lika vida. Och då menar jag exakt. Här jobbar man ju med millimetrar. Och med tunnt garn och tunna stickor så gör en mm hit eller dit stor skillnad. 
Ja det blev ju att antal uppläggningar och provstickning och upprepningar till. Envishet är ju bara förnamnet som behövs till det här projektet. 
Är nu nöjd med resultatet så långt.
Nästa moment är att räkna ut ökningarna och lägga in mönstret som ska följa ärmen upp. 
Inga sticksår i pekfingret än. Men det börjar bli en valk på höger ringfinger. 
Som klarinettist är man dock van vid valkar på tummen och skavsår på insidan av läppen så det här känns bara som vanligt!
 
Häng med på resten hälsar Gunilla
 
 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela