Små viktiga tillbehör och redskap
Nu är jag halvvägs in i Stickklassikern.
Bara tänk på det. Hälften av det roliga kvar! Hur ska det gå sen?
Hela projektet är nu en viktig del av min vardag. Inte varje dag hela tiden. Men ändå tankarna finns med en under dagarna.
Jag sitter inte och arbetar aktivt hela hela tiden. Utan för mig har det blivit i perioder.
Nu senast var det dekoration och utsmyckning av Spedetröjan.
Klippa i stickat, passa in sidentyg runt halsen. Sy med små små stygn i det fina tygen.
Lägga veck osv.
Så nu har jag finsytt med sysilke. Länge sen sist. Svärmor var ju finsömerska på NK och hon har liksom hängt med mig under den här delen. Allt har legat utbrett på hennes slagbord.
Stygnen ska vara lika stora och helst osynliga om det går.
Nu skulle ju sidentyget sys fast med pricksöm och den syns ju. Så här blev det-är prickarna lika stora. Men infodringen där blev det-osynliga stygn. Försök till i alla fall.
Kul med utmaningen och om man bara andas och inte har bråttom så blir det liksom meditativt.
Nu kommer nästa fläkt från förr.
Jag har tråcklat och tråcklat som aldrig förr. Åh vad man tyckte det var tråkigt i Syslöjden(nuv textilslöjd). Man hörde hur läraren poängterade hur viktigt det var att tråckla. Man försökte smita och fusk-sy med stora stygn. Det gick INTE nu. Här talar vi tråckling på hög nivå. Dessa små veck måste ju ligga fint och rakt. Har ändrat många gånger och flyttat vecken. Man är ju lite perfektionist.
Tanken dyker ju upp jag gör detta kanske en gång i mitt liv. Då ska det vara så bra som möjligt.
Jag satsade på färgglatt och lite pråligt faktiskt. Tyg inköpt på Berg och Blånad i Tofte. Hos en sömmerska som syr Norska Bunader och andra plagg från olika århundraden.
Lite mer sidentyg från SidenCarlsson på Drottninggatan i Stockholm. Expediten såg frågande ut först. Men sen när hon fick klart för sig projektet blev hon eld och lågor och valde färg och sysilke med stor inlevelse.
Foder ett linnetyg från Tygverket på S:t Paulsgatan på Södermalm.
Tillbaka till tråcklingen och nålandet!
Nu kommer nästa äldre släkting in.
Tråckeltråden kommer från min mormor. En härlig tråd från Mölnlycke.
Bomull 1000 m krympfri. Många meter tråd blev det.
Knappnålarna är mina egna. Inköpta på Tygverket för många år sen. De är extra smala och smidiga.
Expediten sa till mig - De här är ju lite dyra, det finns billigare.
Jag kommer i håg att jag tänkte: Varför säger du så till mig. Ser jag ut som om jag inte har råd! Eller?
-Jag svarade naturligtvis - Jag vill ha det extra fina knappnålarna. 71,50 kr kostade dom och det var många år sen så det var ju en stor summa då. Men väl värt.
Nålpåträdare. Kommer ihåg min mormor. Hon använde sån ofta.
Nu hade hon tyvärr både grå och grön starr. Och på den tiden var det svårare att få hjälp med ögongen. Tur att forskning går framåt. Men hon sydde på ändå. Minns när hon stoppade strumpor med sån där stoppsvamp!
Så med en air från förr har jag nu gjort färdigt Moment 1 i Stickklassikern.
I det här blogginlägget finns ingen bild på den färdiga Spedetröjan. Det är det där med perfektionismen. Har inte fått fram rätt färgnyanser på bilderna. Så innan dess blir det ingen offentlig bild på min Spedetröja.
Nu kastar jag mig över nästa moment Hälsingetröja.
Stickor nr två.
Och jag ska nu kaststicka. Som de gjorde förr och som man stickar i många länder fortfarande.
Nu får googla på det.
Hösten är fin och jag ska verkligen få tid för en svamputflykt också.
Gunilla
