Var kommer vi ifrån?
Idag ställdes jag i min pedagogiska roll på prov. Vanligtvis är det ju musikaliska frågeställningar som vi jobbar med på lektionerna, men idag blev det något helt annat.
En elev i en grupp berättade att de hade studiedag och att de skulle släktforska och efter helgen berätta vad de kommit fram till.
En annan elev frågade vad det var och hur man gjorde.
Eleven svarade att man tog reda på varifrån man kom och vad ens förfäder hade gjort I samma andetag berättade hen om att hen var släkt med Selma Lagerlöf och en chefredaktör från DN osv
Jag förtydligade att man tog reda på var släkten bott etc, det jag visste var att frågan kommer bli satt till sin spets i nästa mening.
Elev 2 - jag vet ingenting....
Hen är adopterad och vet ingenting om sin bakgrund.
Jag sa då att men du vet ju var du kommer ifrån, du har ju varit där och hälsat på.
Ja men säger hen, jag kan ju inte veta om de var på semester där, eller om de bodde där. Jag vet ingenting.
Som pedagog och i det här fallet musiklärare blir ju inte själva spelandet viktigt just då.
Jag fortsatte för jag tänkte att vi kan inte släppa detta. Jag frågade om inte hen hade ett namn med sig.
Sen berättade jag om min brors barn som kommer från ett annat land och de har med sig namn.
Då sa hen sitt och vi smakade på det. Nu är det ju så att namnet hen inte fått från sina föräldrar utan från barnhemmet.Så hen vet ingenting om sin bakgrund.
Jag berättade också att min släkt bott i Ryssland i hundra år och man vet ju inte vad som hände där. Samt att alla in min släkthar blå ögon utom jag. De fick titta på mina och konstaterade att de inte var inte heller bruna utan gröna!
Elev tre i gruppen satt tyst. Hens mamma är adopterad och då blir det ju också svårt att ta reda på bakåt.
Hur går man vidare från detta?
Som tur var höll vi just på med Guldet blev till sand från Kristina från Duvemåla.
Jag började berätta om utvandringen från Sverige och hur fattigt det var här. Att massor med människor från Småland svalt och kände att de måste söka en bättre plats att bo på. Att de utvandrade till USA till Minnesota. Och att när de kom ditt blev de kallade för dumb swedes http://www.dn.se/kultur-noje/valkommen-till-swede-hollow-en-svensk-slum/
Sen berättade jag vidare om låten. Några ville söka ännu mer efter lyckan och då åkte de ännu längre bort för att leta efter guld.
Och det är det som låten handlar om. De fick bara sand!
Vi spelade tillsammans och de fick en djupare förståelse för texten. Och om man har det kan man spela tonerna med mer känsla.
Jag tackar mitt historieintresse och mitt litteraturintresse så jag kunde förmedla detta.
Sen undrar jag hur lärarna tänker när de ger uppgift att släktforska. Vad säger de till barn som inte kan få reda på något?
Tänkte de ens på det?
Efter detta spelade vi en blues och improviserade.
Jag tror och hoppas att alla var nöjda och glad.
Jag kände att det var en värdefull stund för eftertanke och det gav mig mycket.
En elev i en grupp berättade att de hade studiedag och att de skulle släktforska och efter helgen berätta vad de kommit fram till.
En annan elev frågade vad det var och hur man gjorde.
Eleven svarade att man tog reda på varifrån man kom och vad ens förfäder hade gjort I samma andetag berättade hen om att hen var släkt med Selma Lagerlöf och en chefredaktör från DN osv
Jag förtydligade att man tog reda på var släkten bott etc, det jag visste var att frågan kommer bli satt till sin spets i nästa mening.
Elev 2 - jag vet ingenting....
Hen är adopterad och vet ingenting om sin bakgrund.
Jag sa då att men du vet ju var du kommer ifrån, du har ju varit där och hälsat på.
Ja men säger hen, jag kan ju inte veta om de var på semester där, eller om de bodde där. Jag vet ingenting.
Som pedagog och i det här fallet musiklärare blir ju inte själva spelandet viktigt just då.
Jag fortsatte för jag tänkte att vi kan inte släppa detta. Jag frågade om inte hen hade ett namn med sig.
Sen berättade jag om min brors barn som kommer från ett annat land och de har med sig namn.
Då sa hen sitt och vi smakade på det. Nu är det ju så att namnet hen inte fått från sina föräldrar utan från barnhemmet.Så hen vet ingenting om sin bakgrund.
Jag berättade också att min släkt bott i Ryssland i hundra år och man vet ju inte vad som hände där. Samt att alla in min släkthar blå ögon utom jag. De fick titta på mina och konstaterade att de inte var inte heller bruna utan gröna!
Elev tre i gruppen satt tyst. Hens mamma är adopterad och då blir det ju också svårt att ta reda på bakåt.
Hur går man vidare från detta?
Som tur var höll vi just på med Guldet blev till sand från Kristina från Duvemåla.
Jag började berätta om utvandringen från Sverige och hur fattigt det var här. Att massor med människor från Småland svalt och kände att de måste söka en bättre plats att bo på. Att de utvandrade till USA till Minnesota. Och att när de kom ditt blev de kallade för dumb swedes http://www.dn.se/kultur-noje/valkommen-till-swede-hollow-en-svensk-slum/
Sen berättade jag vidare om låten. Några ville söka ännu mer efter lyckan och då åkte de ännu längre bort för att leta efter guld.
Och det är det som låten handlar om. De fick bara sand!
Vi spelade tillsammans och de fick en djupare förståelse för texten. Och om man har det kan man spela tonerna med mer känsla.
Jag tackar mitt historieintresse och mitt litteraturintresse så jag kunde förmedla detta.
Sen undrar jag hur lärarna tänker när de ger uppgift att släktforska. Vad säger de till barn som inte kan få reda på något?
Tänkte de ens på det?
Efter detta spelade vi en blues och improviserade.
Jag tror och hoppas att alla var nöjda och glad.
Jag kände att det var en värdefull stund för eftertanke och det gav mig mycket.
