Jag har gått i mål!
Så himla stolt över mig själv över att ha genomfört hela Stickklassikern 2023.
Vilken resa det har varit. Känns som igår när vi alla möttes på Skansen för vår Uppstart. Jag var verkligen laddad för utmaningen.
Vi fick ett fint paket med röda snören om. Som julafton. Vi öppnade paketet förväntansfullt.
Sedan första genomgång, lunch, stickövning, besök på Skansens Dräktkammare och avslutning med otroligt fin middag på Solliden. 5++ på det köket. Upprymda, förväntansfulla och lite spända inför uppgiften åkte vi hem.
Och nu har det gått nästan ett år!
Så många tankar och funderingar, reserch, planering och hur många maskor som helst stickade
Lite skavsår och valkar och en och annan "stickskada". Långfingret har fortfarande ett litet märke och ringfingret en valk. Det var det värt!
De olika årstiderna har haft sina egna projekt. Först våren med Spedetröjan. Sommaren med Tvåändsstickning, Höst till vinter Hälsingetröjan och vantar från Norrbotten.
Jag följde upplägget med Workshops och föreläsningar och började inte på nytt innan det förra delmomentet var klart. Jag ville uppleva de fantastiska föreläsningarna innan jag började något nytt.
Det fungerade bäst för mig. Varje delmoment hade ju sina olika inriktningar.
Spedetröjan stickor nr 1,5 tätt tätt stickat. 44 m på 10 cm., Rauma Lammull. Jag tyckte det var jättekul att bara ha en stickning som låg där och väntade på morgonen. Jag stickade bäst då. Sen var det ju mycket planering och uträkningar. Fast de liksom flöt in i arbetet. Man mätte provade och fixade under tiden. Det var lite sorgligt när den var färdigstickad lagom till midsommar. Workshop i dekoration skulle ju vara efter sommaren. Så då fick Spedetröjan ligga till sig. Under tiden letade jag sidentyg och knappar.
Och som final hittade jag lite pärlor hemma i gömmorna och då blev det pärlor också.
Den fina folkdräktsinspirerade skjortan som jag fått av mamma en gång för länge sedan passade så bra att ha under Spedetröjan. Och kronan på verket vår släktbrosch från ca 1850 från S:t Petersburg med massa diamanter!
Sen kom sommaren med odling, sol och bad.
Då tog jag tag i Tvåändsstickningen. Halvvantar från Malung. Stickorn nr 1,75 och Wåhlstedts tunna Z tvinnade garn. Kanske inte bästa tidpunkten men man hade ju lite i bakhuvudet att fler moment skulle komma. Ojoj vad jag höll på. Vet inte vad jag ska skylla på. Jag var helt ofokuserad och okoncentrerad. Jag räknade och stickade, repade upp, började om och höll på. Här gällde det ju att följa ett givet mönster. Spedetröjan fick man ju konstruera själv med allt vad det innebar. Kanske jag måste rannsaka mig själv. Det heter ju att man ska läsa igenom HELA mönstret innan man börjar OCH sticka provlapp. Här var det nog lite si och så med det. Vilda chansningar skulle man kunna säga. Och detta var en bra lärdom. Läs hela mönstret och --- försök förstå också.
De blev klara och jättefina och jag är så nöjd över dessa.
I augusti blev det Workshop med Spedetröjan.
I hela Stickklassikern är det ju också en del sömnad. Nu blev det finsömnad i sidentyg. Lilla Ester svärmor som blen 100 år hjälpte till från himlen och såg till att stygnen blev jämna och fina. Tänker på henne och hennes trampmaskin och alla sömmar hon sydde för hand. Även min mormor har dykt upp i tankarna under projektet. Hon försåg oss med sockor och sydde klänningar till mig och mina kusiner. Jag har kvar sybehör från henne som kom väl till pass. Mer om det senare i min berättelse.
Hälsingetröja
Här börjar väl egentligen den riktigt stora utmaningen. Jag startade med ett besök i Skansens dräktkammare. De var så snälla och tog emot mig. Jag hade sett en Delsbotröja på Uppstartsdagen som jag ville inspireras av. En hel dag var jag på Dräktkammaren och botaniserade bland Delsbotröjorna. Ritade av mönster och tog mått. Och åkte Djurgårdsfärja fram och tillbaka. Alltid lika kul att åka båt tycker jag.
Nu hade jag lärt mig läxan! Provlapp på provlapp. Först alla garner som fanns som alternativ. Sen det garn jag valde i mönster och i rundstickning. Nu var jag väl ordentligt förberedd!
Jag valde Rauma Prydvevgarn som jag tyckte jag fick det bästa resultatet av. Stickorn nr 2,25.
Och nu till utmaningen.
Tröjan skulle kaststickas för att få den riktigt tät. Och inte kasta som tvåändsstickning utan som man gör på Shetland och i många länder. Garnet i höger hand, kasta om stickan lyft av maskan. Nu skulle det ju vara två färger för det mesta så då blev det att sno färgerna, varannan gång åt ett håll varannan åt andra hållet. Det är därför jag kände att jag ville hålla isär de olika momenten eftersom det skiljde så i teknik.
Man också lägga pussel med bårder och hjärtmönster. Mycket räknande och tänkande. Jag gick över från rutat papper till Exel på datorn. Hurra för den kunskapen. Klippa och klistra blev ju så mycket enklare med datorn.
Här snubblade jag också till lite. Jag trodde jag skulle börja med ärmarna som jag gjorde på Spedetröjan. Det visade sig inte vara så bra. Först ville jag ju se hur Hjärtmönstret blev i bredd och höjd. Så det blev bålen först sedan ärmarna och då var jag överoptimistisk och trodde jag var klar med räknande efter första hjärtbården.
Men, men det blev att räkna igen. Fram med dator och Exel.
Ibland är det lite lustigt hur hjärnan vill ta den lättaste vägen. Det går nog bra tänker hjärnan och sen får något slags förnuft rycka in och hejda galenskapen och lättjan. Tröjan blev klar och skulle fodras med linnetyg.
Nya lärdomar igen. Sy med oblekt linnetråd som skulle vaxas med bivax innan. Stygnen skulle även här vara osynliga, oblekt tråd rött linnetyg. Jättekul var det att sy detta. Och så luktade det så gott av bivaxet. Och så till mormors sybehör. Hyskor och hakar från "anno dazumal" kom till användning. Jag fick sy om och om och om igen (som i ABBA låten). Det gällde ju att passformen skulle hålla och inga glipor synas. Den satt som en keps, som maken skulle sagt!
Vi har också fått lära oss var midjan sitter. Så det var tur att jag hade bra byxor som jag skulle kalla höga i midjan. Men de sitter alltså precis i midjan de med.
Det står 2023 på Delsbotröjan men den blev klar första veckan på 2024. Tycker ändå att jag höll tiden bra!
Nu blev det januari 2024 och nästa moment var vantar.
Norrbotten
Inleddes med ett inspirerande föredrag av Erika Nordvall Falck
Två par vantar ingick i Stickklassikern.
Ett par marknadsvantar och ett par arbetsvantar.
Jag valde Vantar från Jukkasjärvi Kyrka. Ett par vantar som Teres Torgrim ritade av 1947. När de byggde om kyrkan hittade man gravar och dessa vantar. De har strukturmönster och är tätt stickade för att vara varma. Garnet heter Alice,3trådigt från Filtmakeriet och stickorna jag använde var 2,25.
Och så till finalen!
Marknadsvantar från Jokkmokk.
Gerdas blommor.
Ursprungligen var de oranga som bottenfärg. Under Erikas föredrag önskade hon att vi skulle utmana och leka med färger. Hon sa att det egentligen inte fanns några regler, men att man kunde se vilket område vantarna var ifrån ändå.
Garnet heter Áhkko och kommer från Stoorstålka. Stickorn nr 1,75 mudd och 2,0 handen.
Jag kände att jag ville uppmärksamma den samiska traditionen och valde färger efter den Samiska flaggan. Rött och blått delat. Så mina vantar som blev klara på den samiska Nationaldagen 6 februari är en homage till Norrbotten och dess tradition i stickning.
Man kunde ha tofs om man ville. Jag tog genast till mig det och tänkte på mina barn som
på 80 talet absolut ville ha STORA tofsar på mössorna. Så det blev stora fina tofsar på vantarna. Nu är det bara att åka till Jokkmokks Marknad och vara fin i färgglada vantar med stora tofsar.
på 80 talet absolut ville ha STORA tofsar på mössorna. Så det blev stora fina tofsar på vantarna. Nu är det bara att åka till Jokkmokks Marknad och vara fin i färgglada vantar med stora tofsar.
Och nu är det slut på det roliga. Med stolthet och lite vemod är min Stickklassiker avslutad.
Ett otroligt lärorikt år både i stickning, sömnad, mönsterkonstruktion, tålamod, teknik och kämpaglöd. Jag visste ju att jag är en envis person och en person som aldrig ger sig.
Och det har jag nu fått ännu ett bevis på.
Det är så fantastiskt med alla nya vänner jag fått under resan. Alla skratt och hejarop som skallat över hela Sverige, en bit in i Norge och i Schweiz.
Stort tack till Karin Kahnlund och Evelin Skeppström som hållit ihop oss alla under resan och bistått med kunskap och råd.
Önskar lycka till till nästa gäng i En Svensk Stickklassiker 2024
Foton @chefjungstedt
Jag stickar vidare på nya projekt men just nu lite oklart vad.
Kram till alla
Gunilla
