gunillasinspiration.blogg.se

Hm, stickor 1,5 är ju inte det som jag brukar sticka med.

Det har varit lite knepigt att få samma masktäthet hela tiden. Hade en paus av lite olika anledningar på nästan en vecka. Livet dök upp med massa måste.

Och när jag började igen blev det problem.

För löst, för hårt. Många uppläggningar senare var jag "back on track".

Så det där att man måste sticka varje dag har ju inte bara med att man ska hinna klart.

Det har att göra med handlaget också.

Jag som stickat väldigt mycket, och väldigt mycket Fair Isle. tvåtrådigt garn från Shetland och stickot nr 3 har det liksom i handminnet! Det blir 32 m på 10 cm. Varje gång!

Men inte med dessa små stickor. Det kan bli olika om jag inte verkligen koncentrerar mig. 

Så är det ju med nya moment. Man måste öva!

Eller som en förtvivlad 9 årig klarinettelev utbrast hängandes över skolbänken:

Det går inte! -Vad är det som inte går?

Det går inte om man inte övar! Han grät också- men det har jag inte gjort-ännu.

 

Nåväl, jag jobbar på och det ska ju vara en utmaning. 

En Svensk Stickklassiker är inget man rafsar av på en kafferast.

Inte minst -Det är kul att utvecklas och att utmana sig själv.

 

Ska jag ha sprund längst ner på bålen eller inte.

Det har varit med sprund, utan sprund, med sprund, med sprund. Ja ni förstår.

Och dessutom ska ju uppläggningarna vara exakta. Om och om igen lägger jag upp.

Nu är ena delen klar och jag håller andan när jag mäter den andra delen mot.

 

Tog en lite video med mitt knåpande.

Ligger på Insta. guj_knitting

I kväll ska vi alla Klassiker mötas digitalt.  Det ska bli superkul

Tänk att det positiva från pandemin kan leva kvar.

Hade stora funderingar innan pandemin varför man inte untnyttjat det digitala mer. Det behövdes en omskakning för att vi alla skulle komma igång.

 

Tveka inte att hoppa på en utmaning.

Jag lovar det är så kul att utvecklas och att bara hålla på.

Så kasta dig in i nån hobby och kör!!!

 

 

 

 

 

Alltså kära stickvänner och alla intresserad av problemlösning.

Detta lilla mönster på 6 maskor ser ju lätt ut att sticka.

Men, men det är tydligen superkrångligt! För jag får repa upp och repa upp.

Som tur är har ärmen bara 140 maskor. Så det går ju ganska fort, dock lite irriterande.

Och man upptäcker felet inte förrän kanske två tre varv senare.....

Jag kommer INTE att låta detta mönster följa med på kroppen.

Då ska det bli ett annat och mycket större!

Egentligen inte så tokigt för kroppen kommer ju ha X antal hundra maskor och då borde ju mönstren vara större för att synas ordentligt.

Jag vill inte repa upp så långa varv.....

Fortsättning följer

Hej och hå

Hurra för min Toile! Ovärderlig för att forma ärmen. Ni kan se hur jag har prickat på tyget för ökningarna så att ärmen blir så figurnära som den ska vara enligt tradition. Eller trad. som vi säger i musikvärlden. Många låtar som det står så på. Trad. Nån som tecknat ner efter minnet. Här har vi dock förlagor att gå efter eller inspireras av. Mönsterbården längst ner på ärmen har jag tecknat ner efter en Spedetröja som finns på Ystads Stadsmuseum. Jag har sedan lagt en bård som följer ärmen mitt på ända upp till axeln. Den är från en grön Spedetröja Mojärv nr 9 Malmö museum.

Den slätstickade delen vid handleden har jag tänkt smycka med sidentyg och även klippa upp ett sprund. På den tredelade bilden syns också min markeringstråd som jag låter följa med så att man kan hålla reda på antal ggr och antal varv mellan. Mycket smidigt.

Och som sagt. Jag stickar med Magic Loop så det går enkelt att prova ärmen vartefter den växer.

Maska efter maska varv efter varv. 

Det är så vi jobbar. 🧶

Tar lite paus i knep och knåpet.

Det gäller att inte bli för ivrig för då blir det lätt fel. Man vill ju inte repa upp i onödan! 

Så nu har jag organiserat lite i mina kurspärmar.

Färgkoordinerat och skrivit nya etiketter på en del.

Man kan följa min kursvandring via årtalet. 2017-2023 och fortsättning följer.

Det finns ju plats för en pärm till! 😀 

Allt startade med Stickresan runt Sverige på Handarbetets vänner 2017. 

Hösten då jag var nybliven pensionär.

Kursledare Karin Kahnlund, Uppstickaren som har sin verkstad i Stora Mossen, Stockholm.

På fredagarna en gång i månaden tog jag Djurgårdsfärjan från Räntmästartrappan.

Liten promenad till HV.  

Älskar att åka färja och båt.

Kursen öppnade verkligen upp mina ögon för all fin tradition i stickning som finns bevarad i Sverige. Stickningshistoria och Kvinnohistoria. 

Från Skåne i Söder till Norrbotten i norr.

Lärde mig nya tekniker och olika mönstertraditioner. Helt fantastiskt.

Har ni inte gått kursen- gör det!

Tillbaka till en Svensk Stickklassiker.

Det blir en pärm som ska passa in med de andra pärmarna.

Usch! Nu snöar det igen!!! 

MEN- det är då.det känns så.skönt att ha ett stickprojekt på gång.

Sticka lugnt 

Gunilla 

Workshop Spedetröja:

Först tillverkade jag en Toile, nytt för mig. Alla som sytt mycket vet ju förståss att det är en mall i bomullstyg som man sen kan sy eller sticka efter.Trång skulle den vara och sluta i midjan. Midjan sitter väldigt högt upp, man är verkligen inte van vid det på moderna kläder. Nåväl- jag fick på mig min Toile med hjälp av vänlig kursledare, Karin Kahnlund. Den satt som gjuten på kroppen. Rörelsevidden på Spedtröjan ska vara högst 1-2 cm så bomullstyg som inte töjer sig passar utmärkt.

Sen var det att planera hur Spedetröjan skulle se ut med mönster. Jag hade en idé och hade provstickat mig ner till 40m/10 cm. I slätstickning var jag nog på 45m/10 cm. 

Vi jobbade på i gruppen. Ibland i total tystnad andra stunder i skratt och fniss. 

Väl hemkommen lite snurrig av alla siffror, maskor, mått och mönster blev det till att vila. Hjärnan hade jobbat klart för den dagen. 

Jag började med uppläggning av ärm nästa dag. Jag tror jag la upp och ändrade maskantal minst 5 ggr innan jag till slut kom fram till det första jag provat! Jag provade också att sticka på strumpstickor och testade att sticka med 3 rundstickor. 3 rundstickor blir nog det bästa när jag stickar kroppen. Men jag slutade med att bestämma mig för att sticka med Magic Loop. Har gjort det mycket när jag stickar FairIsle. 

Det praktiska med Magic Loop är att det är så enklet att prova ärmen. Som jag har gjort på bilden. För prova det kommer man få göra ofta. 

Nästa utmaning var att lägga upp den andra ärmen. Man stickar ju bäst båda ärmarna parallellt. Så man kommer ihåg vad man gjort :-) och att stickfastheten blir samma.

Det var inte lätt att lägga upp så att ärmarna blev exakt lika vida. Och då menar jag exakt. Här jobbar man ju med millimetrar. Och med tunnt garn och tunna stickor så gör en mm hit eller dit stor skillnad. 

Ja det blev ju att antal uppläggningar och provstickning och upprepningar till. Envishet är ju bara förnamnet som behövs till det här projektet. 

Är nu nöjd med resultatet så långt.

Nästa moment är att räkna ut ökningarna och lägga in mönstret som ska följa ärmen upp.