gunillasinspiration.blogg.se

Stickning i fokus

Summering av dagens arbete

Publicerad 2013-09-25 22:56:49 i Allmänt,

Så här kan det se ut på min arbetsplats. Man får muta in ett litet hörn.
Ingen ovanlig syn för en musiklärare i tjänst. Säkert ser det ut så här för många i Sveriges avlånga land.
Kostnaden för lokalen är alltså minimal. Skolorna står där dom står.
 
Undervisningen som bedrivs på denna lilla yta är högkvalitativ vill jag påstå!
Väl utbildade lärare med flera års högskoleutbildning tar hand om elever i alla åldrar.
Pedagogik som spänner över åldrarna 8-22 år. Kunskapsnivåer hos eleverna från ingen allas till sökande till just högskolor.
Elever med speciella behov. Jag vill inte skriva ner alla bokstavskombinationer som används för jag tycker det är ointressant. Vi pedagoger lär oss och har erfarenhet av att möta så många barn med olika behov att rubriker är onödigt.
För mig är den 40 åriga erfarenheten det viktigaste.
Allt tillgodoses och alla elever utvecklas i sin takt!
 
Idag har jag t ex
Undervisat 9 åringar i saxofon. Det fick också nosa lite på notskrift. Allt på ett lekfullt sätt så att de inte blir skrämda att kunskap är något svårt!
Fortsättningselever som absolut vill spela låtar ur Harry Potter. Egentligen lite över deras kunskapsnivå men med hjälp och glada tillrop, envishet och beröm går det mesta. Och - om de verkligen vill löser de uppgiften.
Det gäller att locka fram den inre viljan och se till att det glöder!
Mera fortsättningselever som tycker det är svårt när någon annan spelar till eftersom de inte hör sig själva då.
Ni som inte spelar kan föreställa er att ni berättar något viktigt samtidigt som någon annan också berättar samtidigt. Då är det svårt att hålla fokus!
Men detta gick att lösa genom att ställa sig långt bort från mig. I andra ändan av klassrummet. Då gick det att spela tvåstämmigt.
Elev med fokusproblem.
Beröm, anpassade övningar, tålamod, tålamod och lugn i klassrummet är viktigt.
 Och det kan ta flera år att komma en liten bit på vägen. Jag kan tycka att detta var den bästa prestationen av mig som lärare att denna elev fortsätter och även utvecklas. Hur ska detta mätas när resultatet för en utomstående inte verkar särskilt bra i jämförelse med andra.
Slutligen spelade jag Mozart duetter med en elev, Här gällde det att plocka fram sin yttersta kunskap.
Alltså en enorm spänvidd på mina insatser.
 
Från inget till allt.
Från enketl til komplicerat.
 
En vardag i instrumentalmusikens tjänst!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Varför denna flathet?

Publicerad 2013-09-20 11:24:53 i Allmänt,

Idag på min mil-promenad runt Söder blev jag än en gång varse den flathet som sprider sig genom vårt samhälle.
Igår var det under fotbollens mantel.
Hammarby fotboll hålls om ryggen. Matchen bröts och återupptogs sedan!?
En annan match för ett tag sen på Stockholms Stadion bröts, spelades inte klart och motståndarlaget tilldömdes segern!
Och den incidenten var verkligen intet i jämförelse med gårdagens regelrätta slagsmål på läktarna.
Inför barnfamiljer!
Barnen ser vad de vuxna gör och tillåts göra. Sedan gör en del likadant! Inte alla men tillräckligt många. En är för mycket!
Om jag hörde ryktena innan matchstart på 4ans buss hur många visste inte då att något skulle hända!
Vem håller vem om ryggen frågar jag.
Läste också att de lyckats ta sig förbi dörrar med kodlås där koden byts varje halvtimme. Av vem frågar jag då.

Ytterligare exempel på flathet!
Idag på min milpromenad runt Södermalm passerade jag Eriksdalsskolans bollplan.
Idrott utövades:
Plötsligt hör jag Din bögjävel, jävla bööög! Det ekade säkert ända ner till Årstaviken.
Och....jag ser efter om det finns en lärare i närheten. Det fanns det. Men ingenting hände. Eleven blev inte tagen åt sidan och fick en tillsägelse. Ingen aktivitet från läraren.
en liten röst från en tjej hördes dock efter ett tag, -man får inte säga så där! Inte ens då reagerade läraren.
Varför!?
Är det så svårt att stå upp för vårt samhälles gemensamma värderingar?


Barn härmar det vi gör inte det vi säger !

Publicerad 2013-09-13 10:47:53 i Allmänt,

Bild från musikmuseet i Halle
 
Här är en knippe med klarinetter och att spela är min vardag.
Jag lär ju ut musik till alla som vill och har många små och stora elever.
Under lektionerna vill jag skapa en lugn och trygg stämning där felspelningar inte är ett problem eller något som ska hindra fortsatt utveckling.
Fel och misstag är bara en del i en process som gör att man kan gå vidare.
Ett fel är bara ett försök att nå till nästa steg.
Om människa  tvekade och inte gjorde fel skulle inte barnet lära sig gå!  Bara som ett exempel.

Vi vuxna i vårt samhälle har genom profithunger och sensationslystnad "lärt" barnen att utslagning är helt OK och en del av deras vardag. Utslagning har alltid funnits men nu är det vuxna som kan mobba ut helt öppet.
Se bara på Idol, X factor, och vad de heter alla program som göder  Mediabolag och gör kändisar av producenter som letar nya aningslösa förmågor som de kan utnyttja. Ofta är allt uppgjort och producenterna har ju redan bestämt vilka som får vara med eller ej.
 
I veckan blev detta väldigt tydligt för mig och jag blev ledsen och arg.
Två klarinettelever i 11 års ålder har lektion.
Vi brukar alla spela tillsammans men nu ville de att
1 Jag inte skulle spela-för då hörde inte vad de själva spelade. Inget konstigt i det, det kan vara svårt att urskilja sin egen ton och det är svårare när någon annan spelar med. Vi har ju ett uppdrag att alltid ha gruplektioner och detta är en problem för oss pedagoger då vi vet att barnen måste få höra sig själva.
2. De skulle spela var för sig. Inga problem heller. Man lär sig av att lyssna och sedan behvövs också lite vila för läppar och det är ju en fysisk aktivitet att spela instrument.
3. Nu bestämde de att jag skulle sitta på en stol, inte gör något(spela piano till t ex) och
 
-du får bestämma vem som är bäst och vem som ska åka ut!
 
Detta är alltså en vardag nu, bedömning i alla lägen och sedan utslagning.
Vuxna i samhället har fixat detta åt uppväxande generation.
Det är de som ska ta hand om oss när vi lallar omkring på ålderns höst!
 
Undrar om de vill det?
De kanske har utröstning om oss när vi sitter i våra rullstolar.
Usch, henne vill vi inte ta hand om hon är ju.........................................................
 
Tänk på detta!
 
Kinesiskt ordspråk på vägen
Om du tvekar inför nästa steg riskerar du att bli stående på ett ben resten av livet!
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela