gunillasinspiration.blogg.se

Bild från musikmuseet i Halle

 

Här är en knippe med klarinetter och att spela är min vardag.

Jag lär ju ut musik till alla som vill och har många små och stora elever.

Under lektionerna vill jag skapa en lugn och trygg stämning där felspelningar inte är ett problem eller något som ska hindra fortsatt utveckling.

Fel och misstag är bara en del i en process som gör att man kan gå vidare.

Ett fel är bara ett försök att nå till nästa steg.

Om människa  tvekade och inte gjorde fel skulle inte barnet lära sig gå!  Bara som ett exempel.

Vi vuxna i vårt samhälle har genom profithunger och sensationslystnad "lärt" barnen att utslagning är helt OK och en del av deras vardag. Utslagning har alltid funnits men nu är det vuxna som kan mobba ut helt öppet.

Se bara på Idol, X factor, och vad de heter alla program som göder  Mediabolag och gör kändisar av producenter som letar nya aningslösa förmågor som de kan utnyttja. Ofta är allt uppgjort och producenterna har ju redan bestämt vilka som får vara med eller ej.

 

I veckan blev detta väldigt tydligt för mig och jag blev ledsen och arg.

Två klarinettelever i 11 års ålder har lektion.

Vi brukar alla spela tillsammans men nu ville de att

1 Jag inte skulle spela-för då hörde inte vad de själva spelade. Inget konstigt i det, det kan vara svårt att urskilja sin egen ton och det är svårare när någon annan spelar med. Vi har ju ett uppdrag att alltid ha gruplektioner och detta är en problem för oss pedagoger då vi vet att barnen måste få höra sig själva.

2. De skulle spela var för sig. Inga problem heller. Man lär sig av att lyssna och sedan behvövs också lite vila för läppar och det är ju en fysisk aktivitet att spela instrument.

3. Nu bestämde de att jag skulle sitta på en stol, inte gör något(spela piano till t ex) och

 

-du får bestämma vem som är bäst och vem som ska åka ut!

 

Detta är alltså en vardag nu, bedömning i alla lägen och sedan utslagning.

Vuxna i samhället har fixat detta åt uppväxande generation.

Det är de som ska ta hand om oss när vi lallar omkring på ålderns höst!

 

Undrar om de vill det?

De kanske har utröstning om oss när vi sitter i våra rullstolar.

Usch, henne vill vi inte ta hand om hon är ju.........................................................

 

Tänk på detta!

 

Kinesiskt ordspråk på vägen

Om du tvekar inför nästa steg riskerar du att bli stående på ett ben resten av livet!